Midsommarnatten var magisk i den gamla svenska lodgen, där girlander av blommor hängde från taken.

The midsummer night was magical in the old Swedish lodge, where garlands of flowers hung from the ceilings.

Det luktade rök i rummet, och kort glyddes över bordet med ett lågmält sus.

It smelled of smoke in the room, and cards slid across the table with a gentle rustle.

Johan såg runt på de andra spelarna, och hans hjärta slog snabbare.

Johan looked around at the other players, and his heart beat faster.

Elsa satt mittemot honom.

Elsa sat opposite him.

Hon kunde känna Johans nervositet, liksom sin egen.

She could feel Johan's nervousness, as well as her own.

Det var hans idé att de skulle delta i detta högriskspelet.

It was his idea that they should participate in this high-risk game.

Hon ville vinna för hans skull, men också för att visa Annika vad hon var gjord av.

She wanted to win for his sake, but also to show Annika what she was made of.

Annika log på det sätt som retade Elsa mest.

Annika smiled in the way that irritated Elsa the most.

Med henne i rummet blev varje andetag tyngre.

With her in the room, each breath became heavier.

Elsa kände spänningen öka, men fokuserade på korten framför sig.

Elsa felt the tension rise but focused on the cards in front of her.

Hon hade en talang för att läsa människors undermedvetna gester.

She had a talent for reading people's subconscious gestures.

Hon märkte hur Annika försökte spela på nerver, och hur de andra spelarna reste gard mot känslor.

She noticed how Annika tried to play on nerves, and how the other players raised a guard against emotions.

Men gammal rivalitet var bara en del av problemet.

But old rivalry was only part of the problem.

Det tunna, rökfyllda rummet började tränga ihop Elsas lungor.

The thin, smoke-filled room began to constrict Elsa's lungs.

Hon kände det välbekanta trycket i bröstet.

She felt the familiar pressure in her chest.

Astmaanfall hade överraskat henne förut, men aldrig vid ett så avgörande tillfälle.

Asthma attacks had surprised her before, but never at such a decisive moment.

Hon tvekade, kastade en blick på Johan, och han förstod.

She hesitated, glanced at Johan, and he understood.

Hennes inhalator låg i väskan, men detta var inte rätt plats att avslöja svaghet.

Her inhaler was in her bag, but this was not the right place to reveal weakness.

Hon fokuserade tillbaka på spelet.

She focused back on the game.

Pensionerade kort byttes ut.

Retired cards were exchanged.

Hon tog ett djupt, men ansträngt andetag.

She took a deep, but strained breath.

Johan rörde diskret på sig, som att sträcka ut sig, och sträckte fram inhalatorn under bordet.

Johan moved discreetly, as if to stretch, and handed her the inhaler under the table.

Trots hennes problem med att andas kändes hans närvaro som ett lugn.

Despite her trouble breathing, his presence felt calming.

Det blev sista rundan.

It was the final round.

Elsa kände sig lätt yr, men hon var envis.

Elsa felt slightly dizzy, but she was determined.

Annikas ansikte var en mask av självsäkerhet, men Elsa visste hur hon skulle läsa kort.

Annika's face was a mask of confidence, but Elsa knew how to read cards.

Hon placerade sin sista satsning och lutade sig tillbaka, kände inhalatorns bris bara i tid för att förbättra sitt andetag.

She placed her final bet and leaned back, feeling the inhaler's breeze just in time to improve her breath.

Korten vändes, och ett sus gick genom rummet.

The cards were turned, and a murmur swept through the room.

Elsa vann.

Elsa won.

En varm känsla av seger och lättnad sköljde över henne.

A warm feeling of victory and relief washed over her.

Hon tackade de andra spelarna, rösten lugn och kontrollerad.

She thanked the other players, her voice calm and controlled.

Johan stod upp, hans ansikte strålade av lättnad.

Johan stood up, his face radiating with relief.

Utanför lodgen omslöt midsommarnatten dem med sin eviga skymning.

Outside the lodge, the midsummer night enveloped them with its eternal twilight.

De såg på varandra, viskade tyst och log.

They looked at each other, whispered softly, and smiled.

Elsa kände sig starkare, säker på att hon härnäst skulle hålla känslor före statistik.

Elsa felt stronger, certain that she would next keep emotions before statistics.

Hon kastade ett sista leende åt Annika, vars grepp om Elsa hade förlorat sin kraft.

She cast a final smile at Annika, whose grip on Elsa had lost its power.

Nu kunde hon andas fritt i den milda natten.

Now she could breathe freely in the gentle night.