Kiruna, det vackra landskapet glittrar i vårsolen trots att snön fortfarande täcker marken.

Kiruna, the beautiful landscape glitters in the spring sun even though the snow still covers the ground.

Skolans sista dag är här, och eleverna rusar ut i friheten.

The last day of school is here, and the students rush out into freedom.

Linnea och Emil står vid skolans portar, färdiga att avsluta denna fas och inleda en ny.

Linnea and Emil stand at the school's gates, ready to end this phase and start a new one.

"Vad ska vi göra i sommar, Linnea?"

"What are we going to do this summer, Linnea?"

frågar Emil medan en svag vårbris leker med hans hår.

Emil asks while a gentle spring breeze plays with his hair.

Han är bekymrad.

He is worried.

Nästa år kanske de går på olika skolor.

Next year, they might attend different schools.

Tid är något de inte får slösa.

Time is something they cannot waste.

Linnea, med ögon som lyser av spänning, säger: "Jag vill göra något oförglömligt.

Linnea, with eyes shining with excitement, says, "I want to do something unforgettable.

Bygga något stort, kanske."

Build something big, maybe."

Emil känner en kyla i magen men försöker le.

Emil feels a chill in his stomach but tries to smile.

Han vill säga hur han känner, men orden fastnar i halsen.

He wants to express how he feels, but the words get stuck in his throat.

"Ishotellet håller på att smälta", påpekar Emil försiktigt.

"The Icehotel is melting," Emil points out cautiously.

"Vi kanske kan?"

"Maybe we can?"

Linnea stoppar honom innan han hinner fortsätta.

Linnea stops him before he can continue.

"Ja!

"Yes!

Vi ska göra det!

We will do it!

Vi bygger en isskulptur.

We'll build an ice sculpture.

Något vackert, något unikt.

Something beautiful, something unique.

Du är ju så bra på att rita, du kan skissa ut den."

You're so good at drawing, you can sketch it out."

Emil rodnar.

Emil blushes.

Han är tveksam men också smickrad.

He is hesitant but also flattered.

Tanken på att tillbringa sommaren tillsammans, skapande, är lockande.

The thought of spending the summer together, creating, is enticing.

Men en oro stiger inom honom.

But a worry rises within him.

Han vill inte att detta projekt bara blir ytterligare ett äventyr.

He doesn't want this project to be just another adventure.

Det måste betyda något mer.

It has to mean something more.

"Ska vi verkligen?"

"Are we really going to do this?"

Han ser henne i ögonen.

He looks her in the eyes.

"Det är mycket arbete.

"It's a lot of work.

Och tänk om vi inte hinner innan sommaren är slut?"

And what if we don't finish before summer ends?"

Linnea skrattar och skakar på huvudet.

Linnea laughs and shakes her head.

"Men Emil, det är ju halva grejen!

"But Emil, that's half the fun!

Vi gör det tillsammans.

We do it together.

Vi skapar något fantastiskt."

We create something fantastic."

Tystnaden sväller mellan dem, full av obestämda känslor.

Silence swells between them, full of undefined emotions.

Emil tar ett djupt andetag.

Emil takes a deep breath.

Det är nu eller aldrig.

It's now or never.

"Linnea," börjar han, osäkert men med styrkan av hela sitt hjärta.

"Linnea," he begins, uncertain but with the strength of his whole heart.

"Jag har något jag måste säga.

"I have something I need to say.

Jag gillar dig.

I like you.

Mer än som en vän."

More than just as a friend."

Linnea blir stel, överraskad.

Linnea freezes, surprised.

Hennes ögon mjuknar och ett leende sprider sig över hennes ansikte.

Her eyes soften and a smile spreads across her face.

"Åh, Emil...

"Oh, Emil...

Jag visste inte," säger hon mjukt.

I didn't know," she says gently.

"Men det förändrar inget, eller?

"But that doesn't change anything, does it?

Vi gör detta tillsammans!"

We're doing this together!"

Hon sträcker ut handen.

She extends her hand.

Emil känner tyngden lyftas från sina axlar.

Emil feels the weight lift from his shoulders.

Han tar hennes hand och de lovar varandra att inget kommer skilja dem, oavsett vad som händer nästa år.

He takes her hand, and they promise each other that nothing will separate them, no matter what happens next year.

Sommaren öppnar sig framför dem, ett tomt canvas som väntar på deras gemensamma konstverk.

The summer opens up before them, a blank canvas waiting for their joint masterpiece.

Kirunas berg och is blir bakgrund till deras spirande vänskap och kanske något mer.

The mountains and ice of Kiruna become the backdrop for their blossoming friendship and perhaps something more.

Och för första gången ser Emil en framtid som inte bara handlar om att överleva, utan att verkligen leva.

And for the first time, Emil sees a future that is not just about surviving, but truly living.