Göteborgs barnhem låg på en lugn gata, omgiven av knoppsprickande träd och tidiga vårblommor.

The Göteborg orphanage was located on a quiet street, surrounded by budding trees and early spring flowers.

Lukas, en trettonårig pojke, levde där.

Lukas, a thirteen-year-old boy, lived there.

Han var tystlåten och intelligent, men hade svårt att få vänner.

He was quiet and intelligent but had difficulty making friends.

Nu var det dags för hans första skoldag.

Now it was time for his first day at school.

Det var kallt men soligt.

It was cold but sunny.

Vårvintern kröp långsamt fram, och påsken närmade sig.

The early spring was slowly approaching, and Easter was drawing near.

Gatan till skolan var full av barn som skrattade och pratade.

The street to the school was full of children laughing and talking.

Lukas tittade ner på sina skor och kände nervositeten stiga.

Lukas looked down at his shoes and felt his nervousness rising.

Elin, en ny volontär på barnhemmet, hade märkt Lukas.

Elin, a new volunteer at the orphanage, had noticed Lukas.

Hon var där för att göra skillnad och såg potentialen i honom.

She was there to make a difference and saw the potential in him.

Hon log varmt och sa, "Lukas, du kommer göra fantastiskt idag.

She smiled warmly and said, "Lukas, you will do fantastically today.

Ta det lugnt och var dig själv."

Take it easy and be yourself."

Lukas nickade, men orden kändes långt borta.

Lukas nodded, but the words felt distant.

Hans blyghet som en barriär mellan honom och de andra barnen.

His shyness was like a barrier between him and the other children.

Om han bara kunde få en vän, kanske Johanna, som var i hans klass.

If only he could make a friend, maybe Johanna, who was in his class.

Johanna var alltid glad och verkade ha många vänner.

Johanna was always cheerful and seemed to have many friends.

Under rasten såg Lukas Johanna stå vid ett träd och prata med några andra barn.

During recess, Lukas saw Johanna standing by a tree talking with some other children.

Han tvekade, men Elins ord ekade i hans huvud.

He hesitated, but Elin's words echoed in his head.

Våga, Lukas.

Dare, Lukas.

Med hjärtat i halsgropen gick han mot henne.

With his heart in his throat, he walked toward her.

Han stammade fram, "Hej, Johanna.

He stammered, "Hi, Johanna.

Jag heter Lukas.

My name is Lukas.

Vad läser du för något?"

What are you reading?"

Johanna vände sig om, leende och inte det minsta avskräckt.

Johanna turned around, smiling and not the least bit deterred.

"Hej Lukas!

"Hi Lukas!

Jag läser en bok om stjärnor.

I'm reading a book about stars.

Gillar du att läsa?"

Do you like to read?"

Lukas kände sig lättad och glad.

Lukas felt relieved and happy.

De pratade länge om sina favoritböcker.

They talked for a long time about their favorite books.

De skrattade när de insåg hur lika deras smak var.

They laughed when they realized how similar their tastes were.

Johanna föreslog, "Vill du följa med till biblioteket efter skolan?"

Johanna suggested, "Do you want to come to the library after school?"

Lukas nickade snabbt, överlycklig över hennes inbjudan.

Lukas nodded quickly, overjoyed by her invitation.

När han gick hem den dagen, kände han värmen från vårsolen och en ny gnista av hopp.

When he went home that day, he felt the warmth of the spring sun and a new spark of hope.

Han hade övervunnit rädslan och skapat en ny vänskap.

He had overcome his fear and made a new friendship.

När han lade sig den kvällen, tänkte han på Elins uppmuntran och Johannas vänlighet.

When he lay down that evening, he thought of Elin's encouragement and Johanna's kindness.

Göteborgs barnhem kändes plötsligt mycket mindre ensamt.

The Göteborg orphanage suddenly felt much less lonely.

För första gången såg han fram emot sin nästa dag i skolan.

For the first time, he looked forward to his next day at school.

Och hans hjärta fylldes av förväntan inför påsken och de nya möjligheter som våren skulle bringa.

And his heart was filled with anticipation for Easter and the new opportunities that spring would bring.