Ölands Blomstergård var täckt av ett vackert lager snö.

Ölands Blomstergård was covered with a beautiful layer of snow.

Trädgårdens gångar slingrade sig varsamt genom de tysta, vilande rabatterna.

The garden's paths wound gently through the silent, resting flower beds.

Klassresan till Blomstergården var en del av skolans tradition på Alla hjärtans dag.

The class trip to the Blomstergården was a part of the school's tradition on Valentine's Day.

Trots att det var vinter, hade platsen en speciell charm.

Despite it being winter, the place had a special charm.

Lars gick lite efter de andra.

Lars lagged a little behind the others.

Han älskade lugnet i naturen, särskilt på Blomstergården.

He loved the tranquility of nature, especially in the Blomstergården.

Men han hade också något annat i tankarna.

But he also had something else on his mind.

Annika.

Annika.

Hon skrattade glatt några meter längre fram med Frida.

She was laughing happily a few meters ahead with Frida.

Lars beundrade henne i hemlighet sedan länge.

Lars had secretly admired her for a long time.

Lars var blyg.

Lars was shy.

Tanken på att tala om sina känslor för Annika gjorde honom nervös.

The thought of expressing his feelings for Annika made him nervous.

Men idag hade han en plan.

But today he had a plan.

I fickan låg en liten, vikt lapp.

In his pocket was a small, folded note.

Han hade skrivit ett meddelande till Annika.

He had written a message to Annika.

"Du gör mitt hjärta glatt," stod det.

"You make my heart happy," it read.

Under dagen rörde sig gruppen genom trädgården.

During the day, the group moved through the garden.

De skrattade, lekte och var nyfikna på alla detaljer i vinterlandskapet.

They laughed, played, and were curious about all the details in the winter landscape.

Lars väntade på rätt ögonblick.

Lars waited for the right moment.

Till slut hände det.

Finally, it happened.

Annika hade lagt sin jacka på en parkbänk och gått iväg med Frida för att titta på en staty.

Annika had put her jacket on a park bench and had gone off with Frida to look at a statue.

Med hjärtat bultande gick Lars fram till jackan.

With his heart pounding, Lars approached the jacket.

Han lade försiktigt lappen i Annikas ficka.

He carefully placed the note in Annika's pocket.

Han kände sig orolig men också lättad.

He felt anxious but also relieved.

Timmarna flög förbi.

The hours flew by.

Snart skulle de återvända till bussen.

Soon they would return to the bus.

På väg tillbaka märkte Lars att Annika stannade upp och kände i sin ficka.

On the way back, Lars noticed that Annika paused and felt in her pocket.

Hon drog fram lappen och läste den.

She pulled out the note and read it.

Hennes ansikte sken upp i ett leende.

Her face lit up with a smile.

Annika vände sig om och såg på Lars.

Annika turned around and looked at Lars.

Hon kom fram till honom, fortfarande med leendet på sina läppar.

She came up to him, still smiling.

"Tack, Lars," sa hon mjukt.

"Thank you, Lars," she said softly.

"Jag gillar dig också."

"I like you too."

Lars kände hur modet växte inom honom.

Lars felt courage growing within him.

Han log tillbaka.

He smiled back.

Han förstod nu att små risker ibland leder till stora belöningar.

He now understood that small risks sometimes lead to great rewards.

Det var början på något nytt för Lars.

It was the beginning of something new for Lars.

Ölands Blomstergård var platsen där hans hjärta äntligen hittade modet att blomstra.

Ölands Blomstergård was the place where his heart finally found the courage to blossom.