Vintern i Stockholm var tyst.

Winter in Stockholm was silent.

Kallt.

Cold.

Snön låg över Rosendals Trädgård som ett mjukt täcke.

The snow lay over Rosendals Trädgård like a soft blanket.

Träden stod nakna men vackra mot den grå himlen.

The trees stood bare but beautiful against the gray sky.

Mitt i denna vinterträdgård arbetade Lars.

In the midst of this winter garden, Lars worked.

Han älskade trädgården, men denna årstid var svår för honom.

He loved the garden, but this season was difficult for him.

Det var mörkt och hans sinne blev tyngre för varje dag.

It was dark, and his mind grew heavier with each passing day.

Lars, en tystlåten trädgårdsmästare, brukade finna ro i detta vinterlandskap.

Lars, a quiet gardener, usually found peace in this winter landscape.

Men denna vinter var annorlunda.

But this winter was different.

Han kände sig nedstämd, fångad i en skugga.

He felt downhearted, trapped in a shadow.

Det var som om vinterns mörker hade kommit in i hans själ.

It was as if the darkness of winter had entered his soul.

Han kämpade med något som många kallade för vinterdepression.

He struggled with what many called winter depression.

Hans vän Sofia besökte ofta trädgården.

His friend Sofia often visited the garden.

Hon var alltid full av energi och glädje.

She was always full of energy and joy.

När hon kom, sken alltid Lars upp lite.

When she came, Lars always brightened up a little.

Sofia visste att vintern var svår för Lars, och hon ville hjälpa.

Sofia knew that winter was hard for Lars, and she wanted to help.

"Kom, låt oss ta en promenad," sa hon ofta med ett leende.

"Come, let's take a walk," she often said with a smile.

Men Lars hade svårt att hitta motivation.

But Lars found it hard to find motivation.

Trots sin trötthet försökte Lars lyssna.

Despite his fatigue, Lars tried to listen.

Han visste att Sofia bara ville hans bästa.

He knew that Sofia only wanted the best for him.

Hon pratade om ljusbehandling och att röra sig utomhus.

She talked about light therapy and moving outdoors.

"Det kan verkligen hjälpa," sa hon med övertygelse.

"It can really help," she said with conviction.

Lars kände sig skyldig över att inte kunna vara gladare.

Lars felt guilty for not being able to be happier.

Men han ville inte heller vara en börda för Sofia.

But he also didn't want to be a burden to Sofia.

En dag dök solen upp på himlen, likt ett mirakel i vintermörkret.

One day, the sun appeared in the sky, like a miracle in the winter darkness.

Sofia fick med sig Lars ut på en promenad i trädgården.

Sofia managed to get Lars out for a walk in the garden.

Det knarrade under deras fötter när de gick.

It crunched under their feet as they walked.

Något fångade Lars blick.

Something caught Lars's eye.

Bland snön fanns det små, vita blommor.

Among the snow were small, white flowers.

"Snödroppar," sa Sofia glatt.

"Snowdrops," said Sofia happily.

En enkel blomma, men i sin vita skrud fyllde den Lars med ett oväntat hopp.

A simple flower, but in its white attire, it filled Lars with an unexpected hope.

Efter denna dag beslöt sig Lars för att förändra något.

After that day, Lars decided to change something.

Han började gå fler promenader, försökte njuta av den kyliga luften.

He began taking more walks, trying to enjoy the chilly air.

Sofia fortsatte att stötta honom, och de upptäckte snart fler stunder av glädje ute i den kalla trädgården.

Sofia continued to support him, and they soon discovered more moments of joy out in the cold garden.

Lars insåg att vintern alltid skulle vara en kamp, men han kunde göra den hanterbar.

Lars realized that winter would always be a struggle, but he could make it manageable.

Med Sofia vid sin sida, blev han mer öppen för att få hjälp.

With Sofia by his side, he became more open to receiving help.

Lars kämpade mot mörkret, nu mer medveten om att ljuset alltid skulle återvända.

Lars fought against the darkness, now more aware that the light would always return.

Och bland Rosendals vackra, snötäckta trädgård, fann han både tröst och styrka.

And among Rosendals beautiful, snow-covered garden, he found both comfort and strength.