Snön föll sakta utanför fönstret och täckte marken med ett vitt täcke.

The snow fell slowly outside the window, covering the ground with a white blanket.

Inne i det varma studentrummet satt Erik vid sitt skrivbord.

Inside the warm student room, Erik sat at his desk.

Förutom det ständiga surrandet av kaffebryggaren var det tyst.

Except for the constant hum of the coffee maker, it was silent.

Rummet var en blandning av ordning och kaos: skolböcker staplade på varandra, papper överallt och den milda doften av kaffe i luften.

The room was a mix of order and chaos: schoolbooks stacked on each other, papers everywhere, and the mild scent of coffee in the air.

Erik, med sin oroliga själ, stirrade på sina böcker.

Erik, with his restless soul, stared at his books.

Sista tentan närmade sig, och hans dröm om stipendium vägde tungt på hans axlar.

The final exam was approaching, and his dream of a scholarship weighed heavily on his shoulders.

Att passa in och prestera bra var avgörande.

Fitting in and performing well was crucial.

Men trycket började kännas övermäktigt, och varje litet ljud verkade störa hans koncentration.

But the pressure was starting to feel overwhelming, and every little noise seemed to disturb his concentration.

Karin och Oskar, hans vänner, bodde i rummet intill.

Karin and Oskar, his friends, lived in the room next door.

De var alltid avslappnade och verkade hantera stress på sitt eget sätt - ofta genom att skratta och umgås.

They were always relaxed and seemed to handle stress in their own way—often through laughing and socializing.

"Erik, kom och ta en paus med oss!"

"Erik, come take a break with us!"

ropade Karin genom väggen.

shouted Karin through the wall.

Men Erik skakade på huvudet, fast besluten att fokusera.

But Erik shook his head, firmly determined to focus.

"Jag måste studera," svarade han kort.

"I have to study," he replied shortly.

Efter dagar av isolering och strikta scheman började Erik känna sig nedslagen.

After days of isolation and strict schedules, Erik began to feel downhearted.

Ångesten blev till ett beprovat monster.

The anxiety became a tried and tested monster.

Kvällen innan den sista tentan satt Erik, stirrandes på skrivbordet, fylld av tvivel.

The evening before the final exam, Erik sat staring at his desk, filled with doubt.

Han började överväga att ge upp.

He started to consider giving up.

"Kanske är det inte värt det," tänkte han för sig själv.

"Maybe it's not worth it," he thought to himself.

Men just då knackade det på dörren.

But just then, there was a knock on the door.

Det var Karin och Oskar.

It was Karin and Oskar.

De kunde se Eriks trötta ansikte och förstod allt.

They could see Erik's tired face and understood everything.

"Erik, vi vet att du är orolig.

"Erik, we know you're worried.

Men dina vänner och din hälsa är också viktiga," sade Oskar lugnt.

But your friends and your health are also important," said Oskar calmly.

Karin lade handen på hans skuldra.

Karin placed a hand on his shoulder.

"Kom, vi går ut och ser snön en stund."

"Come on, let's go out and see the snow for a while."

Med en suck följde Erik med.

With a sigh, Erik followed them.

De gick tillsammans ut i kylan och lät snöflingorna smälta på sina ansikten.

They went out into the cold together and let the snowflakes melt on their faces.

"Det är okej att inte vara perfekt," sa Karin, "du har redan gjort ditt bästa."

"It's okay not to be perfect," said Karin, "you've already done your best."

Morgonen kom, och Erik kände sig lättare i själen.

Morning came, and Erik felt lighter in spirit.

Han avslutade sina tentor, inte perfekt, men tillräckligt bra.

He completed his exams, not perfectly, but well enough.

Och när resultaten kom, hade han fått sitt stipendium.

And when the results came, he had received his scholarship.

Erik förstod att framgång inte bara handlade om betyg.

Erik understood that success wasn't just about grades.

Det handlade också om hur man mår och de människor man har omkring sig.

It was also about how you feel and the people you have around you.

Med ett nytt perspektiv och ett leende på läpparna såg han fram emot nästa termin utan samma tunga börda.

With a new perspective and a smile on his face, he looked forward to the next term without the same heavy burden.

Vänner, pauser och hälsa skulle nu vara en del av hans resa mot framtiden.

Friends, breaks, and health would now be part of his journey toward the future.