Frosten bet i kinderna när Elin skyndade över skolgården.

The frost bit her cheeks as Elin hurried across the schoolyard.

Snön täckte marken utanför internatskolan i Dalarna och fick världen att se sagolik ut.

The snow covered the ground outside the boarding school in Dalarna and made the world look magical.

Inomhus var det annorlunda.

Indoors, it was different.

Osynligt, men hotfullt, spred sig en sjukdom bland eleverna.

Invisible but threatening, a disease spread among the students.

Elin var en av de som ännu höll sig frisk.

Elin was one of those who still remained healthy.

Hon höll en handfull anteckningar tätt tryckta mot bröstet.

She held a handful of notes tightly pressed against her chest.

Hon hade alltid älskat biologi och drömde om att bli läkare, men hon tvivlade ofta på sig själv.

She had always loved biology and dreamed of becoming a doctor, but she often doubted herself.

Nu, med så många sjuka kamrater, kände hon sig kallad att hjälpa.

Now, with so many sick classmates, she felt called to help.

"Elin, over here!"

"Elin, over here!"

Lars vinkade åt henne i korridoren.

Lars waved at her in the hallway.

Han skämtade nästan alltid, men nu var han allvarlig.

He was almost always joking, but now he was serious.

"Sofia says it’s spreading fast."

"Sofia says it’s spreading fast."

Sofia, den strikta men omtänksamma föreståndarinnan, såg oroad ut.

Sofia, the strict but caring headmistress, looked worried.

Hennes tid som sjuksköterska var ofta en hemlighet, men nu behövdes hennes gamla kunskaper mer än någonsin.

Her time as a nurse was often a secret, but now her old skills were needed more than ever.

"Vi måste hitta ett sätt att hjälpa eleverna," sa Sofia och såg på Elin med en blandning av oro och förtroende.

"We must find a way to help the students," said Sofia, looking at Elin with a mix of concern and trust.

"Har du några idéer?"

"Do you have any ideas?"

Elin drog ett djupt andetag.

Elin took a deep breath.

"Vi kan skapa ett provisoriskt sjuksal i konstklassrummet.

"We can create a makeshift infirmary in the art classroom.

Och jag kan ringa vårdcentralen för råd."

And I can call the health center for advice."

Sofia nickade, men Elin såg att hon var bekymrad.

Sofia nodded, but Elin saw that she was worried.

Skolans medicinska förråd var begränsat, och situationen blev värre för varje minut.

The school's medical supplies were limited, and the situation worsened with each minute.

När kvällen kom samlades många av eleverna i konstklassrummet.

As evening came, many of the students gathered in the art classroom.

Elin ringde sina föräldrar för vägledning och samlade alla resurser skolan hade.

Elin called her parents for guidance and gathered all the resources the school had.

Lars hjälpte till, trots att han själv kände en oroande värk i kroppen.

Lars helped, even though he himself felt a worrying ache in his body.

Timmarna kröp fram.

The hours crept by.

Plötsligt blev Lars sämre.

Suddenly, Lars got worse.

Han hade feber och började darra.

He had a fever and began to shiver.

Elin stod inför sitt största beslut.

Elin faced her biggest decision.

Skulle hon våga använda det lilla medicin som fanns kvar till en mer avancerad behandling?

Should she dare to use the little medicine left for a more advanced treatment?

Hon bestämde sig för att lita på sin magkänsla och sitt begränsade kunnande.

She decided to trust her gut feeling and her limited knowledge.

Men just när Elin skulle påbörja sin behandling hördes röster utanför.

But just as Elin was about to start her treatment, voices were heard outside.

Vårdcentralens team stod där, redo att ta över.

The health center's team stood there, ready to take over.

Med hjälp från kliniken blev utbrottet snabbt under kontroll.

With help from the clinic, the outbreak was quickly brought under control.

Elin andades ut, lättad men trött.

Elin breathed a sigh of relief, tired but relieved.

Sofia log mot henne och sa, "Du gjorde något fantastiskt, Elin.

Sofia smiled at her and said, "You did something amazing, Elin.

Mod och klokhet går i arv."

Courage and wisdom run in the family."

Elin kände en ny styrka inom sig.

Elin felt a new strength within her.

Kanske hade hon det som krävdes för att bli läkare, trots allt.

Maybe she had what it took to become a doctor after all.

Vindarna blåste fortfarande kalla ute, men inom henne brann nu en varm övertygelse - hon skulle göra sin dröm verklighet.

The winds still blew cold outside, but inside her now burned a warm conviction—she would make her dream a reality.