Lars stod stilla på den öppna fjällvidden.

Lars stood still on the open mountain plateau.

Snön föll tätt omkring honom och vinden ven genom hans kläder.

The snow fell densely around him and the wind howled through his clothes.

Han hade precis märkt att en av renarna saknades.

He had just noticed that one of the reindeer was missing.

Utan att tveka tog han ett djupt andetag och började söka i stormens vita kaos.

Without hesitation, he took a deep breath and began searching in the storm's white chaos.

"Jag måste hitta den," tänkte Lars.

"I must find it," Lars thought.

Familjen har haft renar i generationer.

The family has had reindeer for generations.

Hans far och farfar hade varit de bästa herdekarlarna i Jokkmokk.

His father and grandfather had been the best herders in Jokkmokk.

Han kände ansvaret tungt på sina axlar.

He felt the responsibility heavily on his shoulders.

Snart är det den samiska nationaldagen, en viktig milstolpe för deras kultur.

Soon it is the Sami National Day, an important milestone for their culture.

Lars kisade och försökte se genom det virvlande snömassorna.

Lars squinted and tried to see through the swirling snow masses.

Det var svårt att hålla rätt riktning, varje steg kändes som en kamp mot vinden.

It was difficult to keep the right direction, every step felt like a battle against the wind.

Trots det kände han en inre styrka.

Despite this, he felt an inner strength.

Han visste att han behövde finna renen, inte bara för sig själv utan för hela familjen.

He knew he needed to find the reindeer, not only for himself but for the whole family.

Karin och Eli väntade där hemma.

Karin and Eli were waiting at home.

De förlitade sig på att Lars skulle hålla samman hjorden.

They relied on Lars to keep the herd together.

Tanken på att svika dem fick honom att kämpa ännu hårdare mot elementen.

The thought of disappointing them made him fight even harder against the elements.

Stormens brus fyllde hans öron, men han höll kursen.

The roar of the storm filled his ears, but he stayed on course.

Plötsligt stannade han och lyssnade.

Suddenly he stopped and listened.

Var det ett bjällra?

Was it a bell?

Ett svagt ljud nådde honom genom vinden.

A faint sound reached him through the wind.

Lars skyndade framåt, hjärtat slog hårt i bröstet.

Lars hurried forward, his heart pounding in his chest.

Snart, genom det vita virvlande landskapet, såg han den – renen som gått vilse, stående ensam i snön med sina horn majestätiskt framträdande.

Soon, through the white swirling landscape, he saw it – the reindeer that had gotten lost, standing alone in the snow with its horns majestically prominent.

Han rörde sig sakta framåt, pratade mjukt för att inte skrämma den.

He moved slowly forward, speaking softly so as not to scare it.

Renens öron ryckte till när Lars närmade sig, men den rörde sig inte.

The reindeer's ears twitched as Lars approached, but it did not move.

Inom kort hade han bundit ett rep kring djurets hals.

Shortly, he had tied a rope around the animal's neck.

Med en känsla av triumf och lättnad började han leda renen tillbaka.

With a feeling of triumph and relief, he began to lead the reindeer back.

När stormen lättade och himlen öppnade sig igen hade Lars återvänt till hjorden.

When the storm eased and the sky opened up again, Lars had returned to the herd.

Han kände snöflingorna smälta på sina kinder.

He felt the snowflakes melt on his cheeks.

Han såg på Karin och Eli med en nyfunnen beslutsamhet och visste att han kunde bära vidare familjens traditioner.

He looked at Karin and Eli with newfound determination and knew he could carry on the family's traditions.

Hans tvivel hade fått ge vika för en säkerhet han inte känt tidigare.

His doubts had given way to a certainty he hadn't felt before.

När de firade Samernas nationaldag några dagar senare, samlade runt brasan, tänkte Lars inte längre på snöstormen.

When they celebrated the Sami National Day a few days later, gathered around the fire, Lars no longer thought about the snowstorm.

Han tänkte på värmen från sin familj och framtiden de fortsatte bygga tillsammans.

He thought about the warmth from his family and the future they continued to build together.

I den stunden visste han att han aldrig skulle vara ensam i sin plikt.

In that moment, he knew he would never be alone in his duty.