Det var en kall vintermorgon i Göteborg.

It was a cold winter morning in Göteborg.

Kaffedoften fyllde luften i det lilla kaféet med frosttäckta fönster.

The smell of coffee filled the air in the small café with frost-covered windows.

Lukas, en glad men ofta tankspridd man, gick in för att köpa sin vanliga kopp kaffe.

Lukas, a cheerful but often absent-minded man, went in to buy his usual cup of coffee.

Hans händer kändes kalla, men han var glad över att ha nått värmen.

His hands felt cold, but he was glad to have reached the warmth.

Lukas hade redan tankarna på jobbet, och när han närmade sig kassan hälsade han baristan, Anita, med ett leende.

Lukas was already thinking about work, and as he came up to the counter, he greeted the barista, Anita, with a smile.

Anita log tillbaka och frågade vad han ville ha.

Anita smiled back and asked what he would like.

Men Lukas, förlorad i sina tankar, började plötsligt tala tyska istället för svenska.

But Lukas, lost in his thoughts, suddenly started speaking German instead of Swedish.

"Einen Kaffee, bitte," sa han.

"Einen Kaffee, bitte," he said.

Anita tittade förvirrat på honom.

Anita looked at him confused.

"Förlåt?"

"Excuse me?"

sa hon och försökte hålla sig professionell, trots sin förvåning.

she said, trying to stay professional despite her surprise.

Lukas vaknade ur sina tankar och insåg sitt misstag.

Lukas snapped out of his thoughts and realized his mistake.

Han skrattade nervöst och försökte rätta sig.

He laughed nervously and tried to correct himself.

"Ursäkta, en kopp kaffe tack," sade han, men den tyska accenten höll sig kvar i hans röst.

"Sorry, a cup of coffee please," he said, but the German accent lingered in his voice.

Kön bakom honom blev längre och några började tappa tålamodet.

The queue behind him grew longer and some began to lose patience.

Johan, en regelbunden besökare och en vänlig själ som stod bakom Lukas, försökte hjälpa genom att påminna honom med ett skämtsamt uttryck: "Det är inte Oktoberfest här, Lukas!"

Johan, a regular visitor and a friendly soul standing behind Lukas, tried to help by reminding him with a joking expression: "It's not Oktoberfest here, Lukas!"

Lukas kände sig lite röd om kinderna men bestämde sig för att övervinna situationen.

Lukas felt a bit flushed but decided to overcome the situation.

Han använde handgester och krokiga svenska fraser för att förklara sin beställning.

He used hand gestures and crooked Swedish phrases to explain his order.

Men allt blev lite ännu roligare när han av misstag beställde en hel bricka med bakverk tillsammans med kaffet.

But it became even funnier when he accidentally ordered a whole tray of pastries along with the coffee.

Alla i kaféet, inklusive Anita och Johan, började skratta.

Everyone in the café, including Anita and Johan, started laughing.

Lukas, trots sin fluster, skrattade också.

Lukas, despite his fluster, laughed too.

"Jag antar att jag får dela," skämtade han och bjöd alla på bakverk.

"I guess I'll have to share," he joked and offered everyone pastries.

Atmosfären i kaféet blev plötsligt livligare, och folk började prata och skratta med varandra.

The atmosphere in the café suddenly became livelier, and people began talking and laughing with one another.

Lukas lärde sig att det ibland hjälpte att ta ett djupt andetag och fokusera på nuet, i stället för att drömma sig bort.

Lukas learned that sometimes it helped to take a deep breath and focus on the present, instead of drifting away in thoughts.

Denna dag blev till slut en trevlig påminnelse för Lukas om vikten av att vara närvarande och njuta av de enkla stunderna.

This day ultimately became a pleasant reminder for Lukas of the importance of being present and enjoying the simple moments.

Med en varm kopp kaffe i handen och ett leende på läpparna lämnade han kaféet, redo att möta dagen med ett lättare hjärta.

With a warm cup of coffee in hand and a smile on his face, he left the café, ready to face the day with a lighter heart.