Det var en kall vinterdag i Stockholm.

It was a cold winter day in Stockholm.

Snön låg som ett vitt täcke över staden.

The snow lay like a white blanket over the city.

Inne i Vasamuseet var det varmt och fullt av människor.

Inside the Vasamuseet, it was warm and full of people.

Erik och Lina gick in tillsammans, båda fyllda av förväntan.

Erik and Lina walked in together, both filled with anticipation.

Den gigantiska Vasa-skutan stod upplyst i mitten av museet.

The gigantic Vasa-ship stood illuminated in the middle of the museum.

Det var en mäktig syn.

It was a powerful sight.

Erik var ivrig.

Erik was eager.

Han älskade historia och var fast besluten att se varje vinkel av museet.

He loved history and was determined to see every angle of the museum.

Men han hade inte druckit mycket idag.

But he hadn't drunk much today.

Han kände sig lite yr och svag, men han ignorerade det.

He felt a bit dizzy and weak, but he ignored it.

Han ville inte missa något.

He didn't want to miss anything.

"Erik, du ser blek ut," sa Lina oroligt.

"Erik, you look pale," said Lina worriedly.

Hon kände honom väl.

She knew him well.

"Har du druckit något vatten idag?"

"Have you drunk any water today?"

"Jag mår bra, inget att oroa sig för," svarade Erik och försökte le.

"I'm fine, nothing to worry about," answered Erik and tried to smile.

Han kände sig faktiskt inte alls så bra.

He didn't actually feel that good.

Men hans nyfikenhet drev honom framåt.

But his curiosity drove him forward.

De gick vidare, beundrade skyttegravarna och kanonerna.

They moved along, admiring the trenches and cannons.

Erik kände sig svajig men fortsatte.

Erik felt wobbly but continued.

För en stund tänkte Lina att hon borde insistera på att de tog en paus.

For a moment, Lina thought she should insist they take a break.

Men hon visste hur mycket denna upplevelse betydde för honom.

But she knew how much this experience meant to him.

Plötsligt, när de stod vid den stora skutan, kände Erik hur världen snurrade till.

Suddenly, as they stood by the great ship, Erik felt the world spin.

Hans syn blev suddig, och innan han visste ordet av det föll han ihop.

His vision became blurry, and before he knew it, he collapsed.

Lina skrek till och knäböjde bredvid honom.

Lina screamed and knelt beside him.

Personal från museet kom snabbt till hjälp.

Staff from the museum quickly came to help.

"Vi måste få honom att sitta och dricka," sa Lina med skärpa i rösten.

"We have to get him to sit and drink," said Lina sharply.

Med hjälp av personalen tog de Erik till ett närliggande café.

With the help of the staff, they took Erik to a nearby café.

Där fick han vatten och en plats att vila.

There he got water and a place to rest.

Efter en stund började Erik känna sig bättre.

After a while, Erik began to feel better.

Han tog Lina i handen och sa: "Förlåt, jag borde ha lyssnat till dig.

He took Lina by the hand and said: "Sorry, I should have listened to you.

Jag var för fokuserad på skeppet."

I was too focused on the ship."

"Det är okej," log Lina.

"It's okay," smiled Lina.

"Vi kan alltid komma tillbaka.

"We can always come back.

Det viktigaste är att du mår bra."

The most important thing is that you're okay."

I den varma atmosfären av caféet, med ett glas vatten i handen, insåg Erik hur viktigt det är att lyssna på kroppen.

In the warm atmosphere of the café, with a glass of water in hand, Erik realized how important it is to listen to the body.

Äventyren kan vänta.

Adventures can wait.

Hälsa går alltid först.

Health always comes first.

Och så bestämde de att de skulle komma tillbaka nästa gång — när Erik var redo att riktigt uppskatta allt museet hade att erbjuda.

And so they decided they would come back next time — when Erik was ready to truly appreciate everything the museum had to offer.

Det var början på en ny förståelse för Erik, en där äventyr och hälsa kunde gå hand i hand.

It was the beginning of a new understanding for Erik, one where adventure and health could go hand in hand.

Och Lina visste att Erik lärde sig något viktigt den dagen, där bredvid den mäktiga Vasa-skutan.

And Lina knew that Erik learned something important that day, there next to the mighty Vasa-ship.