Nils sträckte ut sin hand och rörde vid en snötyngd gren.

Nils stretched out his hand and touched a snow-laden branch.

"Känner du doften, Elin?"

"Do you smell it, Elin?"

frågade han.

he asked.

"Det är skogen som andas."

"It's the forest breathing."

Den täta skogen runt dem var full av tystnad och vacker vit snö.

The dense forest around them was full of silence and beautiful white snow.

Men jobbet väntade.

But work awaited them.

Elin, en junior medlem i laget, såg sig omkring med stora ögon.

Elin, a junior member of the team, looked around with wide eyes.

Hon ville verkligen imponera på Nils.

She really wanted to impress Nils.

Skogen var hennes kontor för dagen, och idag skulle de bedöma området för hållbar skogsskötsel.

The forest was her office for the day, and today they would assess the area for sustainable forestry.

Men tunga snömängder dolde många detaljer.

But the heavy snow concealed many details.

Nils, en erfaren skogvaktare, visste att sköta skogen var en balansakt.

Nils, an experienced forest ranger, knew that managing the forest was a balancing act.

Byta ut tillräckligt utan att skada ekosystemet.

Replacing enough without harming the ecosystem.

Och Nils var ivrig att lära Elin detta.

And Nils was eager to teach Elin this.

"Snön gör det svårt att se, eller hur?"

"The snow makes it difficult to see, doesn't it?"

sa han med ett vänligt leende.

he said with a friendly smile.

"Ja, det är svårt," medgav Elin.

"Yes, it's difficult," Elin admitted.

"Men jag ska göra mitt bästa!"

"But I will do my best!"

Nils nickade.

Nils nodded.

"Du är inte ensam i det här.

"You're not alone in this.

Vi kommer att ta det steg för steg."

We'll take it step by step."

De gick djupare in i skogen.

They went deeper into the forest.

Elin försökte bedöma några träd men gjorde flera misstag.

Elin tried to assess some trees but made several mistakes.

Hon suckade frustrerat.

She sighed frustratingly.

"Kom ihåg, lyssna på skogen," sa Nils.

"Remember, listen to the forest," Nils said.

"Den viskar hemligheter om du är noggrann."

"It whispers secrets if you are careful."

Under dagen lärde Nils Elin hur man använder markörer under snön och letar efter tecken på trädens hälsa.

Throughout the day, Nils taught Elin how to use markers under the snow and look for signs of the trees' health.

De jobbade metodiskt.

They worked methodically.

Plötsligt blåste en kraftig snöstorm upp.

Suddenly, a strong snowstorm blew up.

Snön yrde omkring dem, och sikten blev nästan noll.

The snow whirled around them, and visibility was almost zero.

"Vi måste tillbaka till stugan!"

"We must get back to the cabin!"

ropade Nils över vinden.

shouted Nils over the wind.

Elin tittade nervöst omkring.

Elin looked nervously around.

"Vilken väg?

"Which way?

Jag ser ingenting!"

I can't see anything!"

Nils tog ett djupt andetag.

Nils took a deep breath.

"Lita på dina sinnen, Elin.

"Trust your senses, Elin.

Vi känner skogen."

We know the forest."

Med Nils ledning manövrerade de noga genom snön.

With Nils’s guidance, they carefully maneuvered through the snow.

Elin följde hans anvisningar, och snart kunde hon känna den lilla stugans trygga närvaro.

Elin followed his directions, and soon she could sense the comforting presence of the small cabin.

Inne i stugan tog de av sina våta jackor.

Inside the cabin, they took off their wet jackets.

Det värmde gott med elden sprakande i den lilla kaminen.

It felt good to be warmed by the fire crackling in the small stove.

"Du gjorde bra ifrån dig," erkände Nils med ett uppmuntrande leende.

"You did well," acknowledged Nils with an encouraging smile.

"Du lärde dig snabbt därute."

"You learned quickly out there."

Elin log tacksamt.

Elin smiled gratefully.

"Tack, Nils.

"Thank you, Nils.

Jag förstår nu."

I understand now."

De satte sig ner och började skriva sin rapport.

They sat down and began writing their report.

Elin hade fått värdefull kunskap och stöd.

Elin had gained valuable knowledge and support.

Nils fann glädje i att lära ut sina kunskaper.

Nils found joy in imparting his knowledge.

Tillsammans skickade de in en rapport som säkerställde att skogen skulle förbli en plats för framtida generationer.

Together, they submitted a report that ensured the forest would remain a place for future generations.

Utanför stod de majestätiska tallarna kvar, och skogen viskade fortfarande sina hemligheter för dem som ville lyssna.

Outside, the majestic pines stood tall, and the forest still whispered its secrets to those who wanted to listen.