Snöflingor dansade tyst mot marken utanför Stockholms stadsbibliotek.

Snowflakes danced silently towards the ground outside Stockholms stadsbibliotek.

Inne i det stora huset av böcker möttes Axel och Linnéa vid ett av de långa ekborden.

Inside the large house of books, Axel and Linnéa met at one of the long oak tables.

Biblioteket med sina höga hyllor och stora fönster skapade en lugn atmosfär, perfekt för studier.

The library, with its high shelves and large windows, created a calm atmosphere, perfect for studying.

Axel rörde nervöst på sina papper.

Axel nervously shuffled his papers.

"Vi måste arbeta med projektplanen," sa han försiktigt.

"We have to work on the project plan," he said cautiously.

Han kände sig alltid lite osäker när han skulle tala inför andra, men idag kändes extra viktigt.

He always felt a bit insecure when speaking in front of others, but today felt extra important.

Linnéa var populär och Axel ville göra ett gott intryck.

Linnéa was popular, and Axel wanted to make a good impression.

Linnéa log och lutade sig bakåt i stolen.

Linnéa smiled and leaned back in her chair.

"Jag älskar vinterns ljus här i Stockholm," sa hon och drömde sig bort.

"I love the winter light here in Stockholm," she said, daydreaming.

"Hade du en bra jul?"

"Did you have a good Christmas?"

Axel tvekade.

Axel hesitated.

Han visste att hon menade väl, men han ville snabbt komma tillbaka till projektet.

He knew she meant well, but he wanted to quickly return to the project.

"Jo, den var bra," svarade han kort.

"Yes, it was good," he replied shortly.

"Men vi borde fokusera på den här uppgiften."

"But we should focus on this task."

Hon vände sig mot honom med ett charmigt leende.

She turned to him with a charming smile.

"Självklart, men vi måste också prata om livet, eller hur?"

"Of course, but we also have to talk about life, right?"

Axel kände frustrationen växa.

Axel felt the frustration growing.

Han tog ett djupt andetag och bestämde sig för att tala ut.

He took a deep breath and decided to speak up.

"Linnéa, jag uppskattar dina berättelser," började han bestämt.

"Linnéa, I appreciate your stories," he began firmly.

"Men jag är orolig för vår deadline.

"But I'm worried about our deadline.

Kan vi försöka balansera både projektet och lite prat?"

Can we try to balance both the project and some chatting?"

Linnéa tittade på honom, nu allvarlig.

Linnéa looked at him, now serious.

"Du har rätt, Axel," sa hon.

"You're right, Axel," she said.

"Jag kanske har distraherat dig."

"I might have distracted you."

Axel kände en våg av lättnad.

Axel felt a wave of relief.

Deras samtal blev snart ärligt och öppet, och de kom fram till ett nytt arbetssätt.

Their conversation soon became honest and open, and they arrived at a new way of working.

Axel skulle organisera arbetet medan Linnéa bidrog med sina kreativa idéer.

Axel would organize the work while Linnéa contributed her creative ideas.

Sakta men säkert fann de en rytm som fungerade.

Slowly but surely, they found a rhythm that worked.

Axel blev mer självsäker i sin roll och Linnéa lärde sig att fokus också var viktigt.

Axel became more confident in his role, and Linnéa learned that focus was important too.

Tillsammans blev de ett starkt team.

Together they became a strong team.

Och när snöfallet utanför blev tätare, satt de kvar i biblioteket och arbetade, båda med nyfunnen entusiasm för deras gemensamma projekt.

And as the snowfall outside became thicker, they stayed in the library, working with newfound enthusiasm for their joint project.