Snön gnistrade under de mjuka ljusen av norrskenet.

The snow sparkled under the soft lights of the aurora borealis.

Jukkasjärvi, en liten by i norra Sverige, var alldeles stilla, förutom den livliga aktiviteten runt IsHotellet.

Jukkasjärvi, a small village in northern Sweden, was completely still, except for the lively activity around the IceHotel.

Inuti det magiska hotellet var väggarna skulpterade i kristallklar is, dekorerade med vackra mönster.

Inside the magical hotel, the walls were sculpted in crystal-clear ice, decorated with beautiful patterns.

Detta var platsen där Lina, Erik och Maja skulle fira nyårsafton.

This was the place where Lina, Erik, and Maja would celebrate New Year's Eve.

Lina hade alltid varit energisk och äventyrlig.

Lina had always been energetic and adventurous.

Men inombords fann hon oron för framtiden svår att ignorera.

But inside, she found it difficult to ignore her worries about the future.

Vid hennes sida gick Erik, djup i sina tankar.

By her side walked Erik, deep in his thoughts.

Hans känslor för Lina hade växt till något mer än vänskap, men han visste inte hur han skulle våga berätta det för henne.

His feelings for Lina had grown to be more than friendship, but he didn't know how he would dare to tell her.

Maja, å andra sidan, log glatt trots hemlängtan till familjen som var långt borta.

Maja, on the other hand, smiled happily despite the homesickness for her family who were far away.

Kvällen började med att vännerna njöt av värmande hjortronsoppa i hotellets isbar.

The evening began with the friends enjoying warming cloudberry soup in the hotel's ice bar.

Maja skrattade och skämtade för att göra stämningen lätt och glad.

Maja laughed and joked to keep the mood light and cheerful.

Lina satt några sekunder tyst och tittade ut över landskapet.

Lina sat quietly for a few seconds, gazing out over the landscape.

Hon bestämde sig för att göra denna nyårsnatt oförglömlig.

She decided to make this New Year's night unforgettable.

"Mina vänner," sa hon plötsligt och vände sig mot dem.

"My friends," she suddenly said, turning to them.

"När klockan slår tolv, låt oss dela våra nyårslöften.

"When the clock strikes twelve, let's share our New Year's resolutions.

Det kommer att bli en tradition för oss."

It will become a tradition for us."

Erik kände en våg av nervositet skölja över sig.

Erik felt a wave of nervousness wash over him.

Detta kunde vara hans chans att säga hur han verkligen kände.

This could be his chance to say how he really felt.

Men vad om Lina inte kände likadant?

But what if Lina didn’t feel the same way?

Maja märkte hans tvekan och gav honom en uppmuntrande nick.

Maja noticed his hesitation and gave him an encouraging nod.

Tiden flög förbi.

Time flew by.

De gick ut för att se norrskenet dansa över himlen.

They went outside to watch the northern lights dance across the sky.

Kylan bet i deras kinder, men det bekymrade ingen.

The cold bit at their cheeks, but no one was bothered.

Stämningen var magisk.

The atmosphere was magical.

Det var en kort stund innan klockan skulle slå midnatt.

It was a short moment before the clock would strike midnight.

“Är ni redo?” frågade Lina när de ställde sig i en ring under det gröna ljuset från himlen.

“Are you ready?” Lina asked as they stood in a circle under the green light from the sky.

De började med sina löften.

They started with their resolutions.

Maja förklarade att hon skulle fokusera mer på sina vänner och mindre på distansen till sin familj.

Maja declared that she would focus more on her friends and less on the distance from her family.

Lina berättade sin önskan om att få klarhet i sitt liv, att hon ville följa sitt hjärta utan rädsla.

Lina shared her wish to find clarity in her life, that she wanted to follow her heart without fear.

När det var Eriks tur tvekade han.

When it was Erik's turn, he hesitated.

Hans hjärta slog snabbt.

His heart was beating fast.

Han tog ett djupt andetag och sa, “Lina, jag har velat säga detta länge...

He took a deep breath and said, “Lina, I've wanted to say this for a long time...

Jag gillar dig mer än som bara en vän.” Lina stirrade på honom förvånad men rörd av hans mod.

I like you more than just a friend.” Lina stared at him, surprised but touched by his courage.

“Erik,” svarade hon efter en stunds tystnad, “jag känner likadant.

“Erik,” she replied after a moment of silence, “I feel the same way.

Låt oss utforska detta tillsammans.” Med lätthet i hjärtat log Maja, glad för sina vänner och deras nyvunna löften.

Let’s explore this together.” With ease in her heart, Maja smiled, happy for her friends and their newfound promises.

De tre vännerna kramade om varandra och blickade ut över det vackra landskapet.

The three friends hugged each other and looked out over the beautiful landscape.

Detta nya år skulle bli starten på något speciellt.

This new year would be the start of something special.

Norrskenet fortsatte att dansa i himlen, men något inom dem hade förändrats—en ny framtid hade öppnat sig i den kalla, klara midnatten i Jukkasjärvi.

The northern lights continued to dance in the sky, but something within them had changed—a new future had opened up in the cold, clear midnight in Jukkasjärvi.