Gamla Stan lyste upp under ett täcke av snö och ljus denna nyårsafton.

Gamla Stan lit up under a blanket of snow and light this New Year's Eve.

Gustav gick runt på de kullerstensgatorna, insvept i en varm halsduk och vinterjacka.

Gustav walked around on the cobblestone streets, wrapped in a warm scarf and winter jacket.

Hans hjärta bultade lite hårdare idag.

His heart was pounding a little harder today.

Inte bara för att han älskade denna magiska del av Stockholm, utan också för att han hade något viktigt att säga.

Not only because he loved this magical part of Stockholm, but also because he had something important to say.

Det kryllade av människor på gatorna, alla fyllda av förväntan inför det nya året.

The streets were teeming with people, all filled with anticipation for the new year.

Historiska byggnader pryddes med glittrande ljus, och ljudet av gatumusikanter fyllde luften med melodi och glädje.

Historical buildings were adorned with glittering lights, and the sound of street musicians filled the air with melody and joy.

Men Gustav befann sig i en annan värld, innesluten i tankar om Lina.

But Gustav found himself in another world, enclosed in thoughts of Lina.

Lina arbetade utomlands just nu.

Lina was working abroad at the moment.

Även om de ringde varandra ofta, kände Gustav att avståndet växte.

Even though they often called each other, Gustav felt that the distance was growing.

Han fruktade att förlora deras speciella band.

He feared losing their special bond.

"Jag måste prata med henne," viskade han till sig själv.

"I have to talk to her," he whispered to himself.

Elin, hans bästa vän, träffade honom vid det stora torget.

Elin, his best friend, met him at the large square.

"Gott Nytt År!

"Happy New Year!"

” ropade hon glatt och gav Gustav en kram.

she shouted cheerfully and gave Gustav a hug.

"Hur känns det inför samtalet med Lina?

"How are you feeling about the conversation with Lina?"

"Gustavs ansikte speglade lätt hans oro, men han försökte le.

Gustav's face lightly reflected his worry, but he tried to smile.

"Jag hoppas bara jag kan säga vad jag känner utan att snubbla på orden," svarade han.

"I just hope I can say how I feel without stumbling over the words," he replied.

När timmarna gick och kvällen blev mörkare, började folkmassan räkna ned till midnatt.

As the hours passed and the evening grew darker, the crowd began to count down to midnight.

Det var dags.

It was time.

Medan fyrverkerier exploderade över himlen och klockorna ringde in det nya året, tog Gustav fram sin telefon och ringde upp Lina.

As fireworks exploded over the sky and the clocks rang in the new year, Gustav took out his phone and called Lina.

På skärmen dök Linas ansikte upp, leende och vacker.

On the screen, Lina's face appeared, smiling and beautiful.

"Gott Nytt År, Gustav!

"Happy New Year, Gustav!"

" sa hon glatt.

she said cheerfully.

"Gott Nytt År, Lina," svarade han nervöst, hans röst kämpade mot sorlet omkring.

"Happy New Year, Lina," he replied nervously, his voice struggling against the commotion around him.

"Jag har tänkt mycket på oss.

"I've been thinking a lot about us.

Jag saknar dig så mycket och jag är orolig för hur vi ska klara av det här avståndet.

I miss you so much, and I'm worried about how we'll manage this distance."

"Hon såg på honom med blida ögon.

She looked at him with gentle eyes.

"Jag har en nyhet, Gustav," sa hon med spänning i rösten.

"I have news, Gustav," she said with excitement in her voice.

"Jag kommer hem.

"I'm coming home.

Jag har bestämt mig för att flytta tillbaka permanent.

I've decided to move back permanently."

"Gustavs hjärta gjorde ett glädjeskutt.

Gustav's heart leaped with joy.

Hans oro löstes upp i rök, ersatt av värmen från Linas ord.

His anxiety dissolved into smoke, replaced by the warmth of Lina's words.

"Verkligen?

"Really?"

" sa han, hans röst sprucken av känslor.

he said, his voice cracked with emotion.

"Ja," sa Lina.

"Yes," Lina said.

"Jag saknar dig och vårt liv här.

"I miss you and our life here.

Jag vill inget hellre än att vara med dig.

I want nothing more than to be with you."

"Med en känsla av lugn och lycka som omfamnade honom, insåg Gustav att han skulle klara av det här.

With a sense of peace and happiness enveloping him, Gustav realized he could handle this.

Han lärde sig att uttrycka sina känslor och kämpade för vad som var viktigt för honom.

He learned to express his feelings and fought for what was important to him.

Nu när Lina var på väg hem, kunde han lättare möta framtiden.

Now that Lina was coming home, he could face the future more easily.

Tillsammans välkomnade de det nya året, hans hjärta fyllt av hopp och styrka, och Gamla Stan ekade av deras löften om en ljus framtid tillsammans.

Together, they welcomed the new year, his heart filled with hope and strength, and Gamla Stan echoed with their promises of a bright future together.