Det var en kall vinterkväll i Malmö, och snön låg som ett mjukt täcke över staden.

It was a cold winter evening in Malmö, and the snow lay like a soft blanket over the city.

Ljusslingorna från julen glittrade fortfarande i träden, och på balkongen satt Lotta med en filt runt axlarna och en kopp te i handen.

The Christmas lights still twinkled in the trees, and on the balcony, Lotta sat with a blanket around her shoulders and a cup of tea in her hand.

Inside in Stockholm satt Sven i sin minimalistiska lägenhet, modern men ensam.

Inside in Stockholm, Sven sat in his minimalist apartment, modern but lonely.

Allt han kunde tänka på var Lotta.

All he could think about was Lotta.

Lotta var allt annat än lugn.

Lotta was anything but calm.

Hon väntade på ett viktigt telefonsamtal.

She was waiting for an important phone call.

Ett samtal som skulle berätta om hennes hälsa.

A call that would reveal information about her health.

Sven jobbade hårt som ingenjör, men tankarna på Lotta gjorde att han hade svårt att koncentrera sig.

Sven worked hard as an engineer, but thoughts of Lotta made it difficult for him to concentrate.

Han ville inget hellre än att vara med henne.

He wanted nothing more than to be with her.

De pratade ofta i videochatt.

They often talked on video chat.

Deras ansikten lystes upp av skärmens ljus, och även om de var långt borta kändes det som de satt bredvid varandra.

Their faces were lit by the glow of the screens, and even though they were far apart, it felt like they were sitting next to each other.

Idag var det nyårsafton.

Today was New Year's Eve.

Klockan var nästan midnatt.

It was almost midnight.

Lotta log, men Sven kunde se oron i hennes ögon.

Lotta smiled, but Sven could see the worry in her eyes.

"Det känns som hela mitt liv hänger på det här samtalet," sa Lotta med en nervös darrning i rösten.

"It feels like my whole life depends on this call," said Lotta with a nervous tremor in her voice.

"Jag önskar jag kunde vara där med dig," sa Sven och tittade på Lotta genom skärmen.

"I wish I could be there with you," said Sven, looking at Lotta through the screen.

Hans hjärta värkte av att inte kunna hålla om henne.

His heart ached from not being able to hold her.

Tiden var inne.

The time had come.

Lotta's telefon ringde.

Lotta's phone rang.

De bestämde att Lotta skulle svara.

They decided that Lotta would answer.

Sven väntade nervöst.

Sven waited nervously.

Allt blev stilla för en stund.

Everything became still for a moment.

Lotta lyssnade, hennes ansikte förändrades från oro till lättnad.

Lotta listened, her expression changed from worry to relief.

Hon log ett stort leende när hon lade på.

She flashed a big smile as she hung up.

"Det var goda nyheter, Sven!

"It was good news, Sven!

Allt är bra."

Everything's fine."

Glädje fyllde Sven.

Joy filled Sven.

Han log tillbaka och kände en tyngd lyftas från sina axlar.

He smiled back and felt a weight lift from his shoulders.

Han hade också något att berätta.

He also had something to share.

"Jag har bokat en biljett.

"I've booked a ticket.

Jag är på väg till Malmö.

I'm on my way to Malmö.

Jag vill börja det nya året med dig."

I want to start the new year with you."

Lotta blev överraskad och glad.

Lotta was surprised and happy.

"Verkligen?

"Really?

Åh, Sven!"

Oh, Sven!"

De firade nyåret, anslutna via sina skärmar men förenade i hjärtat.

They celebrated the new year, connected via their screens but united at heart.

När klockan slog tolv skålade de tillsammans på avstånd, men båda visste att nästa år började tillsammans, på riktigt.

When the clock struck twelve, they toasted together from a distance, but both knew that the next year would begin together, for real.

Sven förstod nu djupt vad som verkligen betydde mest i livet, och Lotta lärde sig att dela sina känslor bara stärkte deras band.

Sven now deeply understood what truly mattered in life, and Lotta learned that sharing her feelings only strengthened their bond.

Snön fortsatte att falla tyst över Malmö, och i Stockholm förberedde Sven sig för en ny resa och ett nytt kapitel.

The snow continued to fall silently over Malmö, and in Stockholm, Sven prepared for a new journey and a new chapter.