Det var en gnistrande kall vintermorgon i Jukkasjärvi när Lars och Annika anlände till det berömda Ishotellet.

It was a sparkling cold winter morning in Jukkasjärvi when Lars and Annika arrived at the famous Ishotellet (Ice Hotel).

Allting omkring dem glittrade i vintersolens ljus, och de snötäckta träden stod som tysta vakter runt omkring hotellet.

Everything around them glistened in the winter sun's light, and the snow-covered trees stood like silent guards around the hotel.

Rummen var gjorda av is och snö, och varje konstverk lyste upp med blått och vitt.

The rooms were made of ice and snow, and each artwork lit up in blue and white.

Det var precis som Lars hade drömt om.

It was just as Lars had dreamed.

Lars var överväldigad av upplevelsen.

Lars was overwhelmed by the experience.

Han hade längtat efter att fira Lucia-dagen här med Annika, insvepta i det magiska vinterlandskapet.

He had longed to celebrate Lucia-day here with Annika, wrapped in the magical winter landscape.

Annika märkte dock snart att något inte stod rätt till.

Annika soon noticed, however, that something wasn't right.

Lars nös ofta och hans ögon var röda.

Lars was sneezing often, and his eyes were red.

"Mår du bra, älskling?"

"Are you okay, darling?"

frågade hon oroligt.

she asked worriedly.

"Jag är bara lite frusen," svarade Lars med ett försök till ett leende.

"I'm just a little cold," Lars replied with an attempt at a smile.

Han ville inte oroa Annika eller förstöra deras resa.

He didn't want to worry Annika or spoil their trip.

De ville ju njuta av festen och firandet.

They wanted to enjoy the festival and the celebration.

Dagen innan Lucia-dagen blev Lars plötsligt mycket sämre.

The day before Lucia-day, Lars suddenly became much worse.

Hans näsa var helt täppt, och han kände sig yr.

His nose was completely clogged, and he felt dizzy.

Trots detta insisterade han på att delta i hotellets Lucia-firande.

Despite this, he insisted on participating in the hotel's Lucia celebration.

Salen var fylld med gäster, doften av glögg och pepparkakor spred sig i luften, och ljusen brann klart i mörkret.

The hall was filled with guests, the scent of glögg and gingerbread spread in the air, and the candles burned bright in the darkness.

Men mitt i allt ljus och jubel började Lars att må mycket dåligt.

But in the midst of all the light and cheer, Lars began to feel very ill.

Han kände hur huvudet snurrade och plötsligt svartnade allt för honom.

He felt his head spinning, and suddenly everything went black for him.

Han föll ner på det iskalla golvet.

He fell onto the icy cold floor.

Annika skrek till och kastade sig på knä vid hans sida.

Annika screamed and knelt by his side.

Hon höll hans hand och ropade på hjälp.

She held his hand and called for help.

Gästerna och personalen samlades snabbt runt dem, och en lokal läkare blev tillkallad från byn.

Guests and staff quickly gathered around them, and a local doctor was summoned from the village.

Doktorn anlände snart och undersökte Lars noggrant.

The doctor soon arrived and examined Lars thoroughly.

Efter en stund förklarade han lugnt: "Lars har en sällsynt allergi mot vissa vinterväxter, som bara blommar när det är extremt kallt."

After a moment, he calmly explained, "Lars has a rare allergy to certain winter plants, which only bloom when it's extremely cold."

Doktorn gav Lars en medicin mot allergin, och hans symtom började sakta försvinna.

The doctor gave Lars medication for the allergy, and his symptoms gradually began to disappear.

Lars vaknade upp och såg Annika leende vid hans sida.

Lars woke up and saw Annika smiling by his side.

"Du måste vara försiktig," sa hon ömt.

"You have to be careful," she said tenderly.

"Vi kan inte låta sådana små saker förstöra vår magiska resa."

"We can't let such small things ruin our magical trip."

Lars tog hennes hand och log tillbaka.

Lars took her hand and smiled back.

Han insåg att han måste lyssna på sin kropp, och Annika insåg hur livet ibland kan ta oväntade svängar.

He realized he must listen to his body, and Annika realized how life can sometimes take unexpected turns.

De spenderade resten av sina dagar på Ishotellet med försiktighet och glädje.

They spent the rest of their days at the Ishotellet with caution and joy.

De njöt av den storslagna, frusna världen utanför, och deras hjärtan var varma med tacksamhet över att de kunde uppleva detta tillsammans.

They enjoyed the magnificent, frozen world outside, and their hearts were warm with gratitude that they could experience this together.

Lucia-dagen blev en påminnelse om hur viktigt det är att ta hand om varandra, oavsett vad vinterns kyla kunde föra med sig.

Lucia-day became a reminder of how important it is to take care of each other, no matter what winter's cold might bring.