Det var en kylig hösteftermiddag i Stockholm.

It was a chilly autumn afternoon in Stockholm.

Utomhusrinken var fylld med skratt och rop från glada människor som njöt av den friska luften.

The outdoor rink was filled with laughter and shouts from happy people enjoying the fresh air.

Ljusslingor glittrade ovanför isen, och det fanns en förväntan i luften inför den kommande julsäsongen.

Strings of lights twinkled above the ice, and there was an anticipation in the air for the upcoming Christmas season.

Oskar stod vid kanten av isen, en smula nervös men fast besluten.

Oskar stood at the edge of the ice, a bit nervous but determined.

Hans stora, röda tomtedräkt svajade i vinden.

His large, red Santa suit fluttered in the wind.

Lena var där, skrinnande graciöst över isen, med ett varmt leende som fick Oskars hjärta att slå snabbare.

Lena was there, skating gracefully across the ice, with a warm smile that made Oskar's heart beat faster.

Medan Oskar justerade sin tomteluva, tänkte han att detta skulle vara dagen han äntligen imponerade på henne.

As Oskar adjusted his Santa hat, he thought that this would be the day he finally impressed her.

Hans vän Johan, klädd i en grön alvkostym, stod bredvid honom och skakade på huvudet.

His friend Johan, dressed in a green elf costume, stood next to him and shook his head.

"Är du säker på det här, Oskar?

"Are you sure about this, Oskar?"

" frågade Johan tveksamt.

asked Johan hesitantly.

"Nästan," svarade Oskar med ett stolt flin.

"Almost," replied Oskar with a proud grin.

"Jag måste visa Lena mina trick.

"I have to show Lena my tricks."

"Oskar tog ett djupt andetag och klev ut på isen.

Oskar took a deep breath and stepped onto the ice.

Men han insåg snabbt att dräkten hindrade honom mer än han trott.

But he quickly realized that the costume hindered him more than he had thought.

Synen var begränsad bakom det stora vita skägget, och tyget kring benen gjorde det svårt att röra sig smidigt.

His vision was limited behind the large white beard, and the fabric around his legs made it difficult to move smoothly.

Men han bet ihop och började sin skridskotur, vinklande modigt mot Lena.

But he gritted his teeth and started his skate, bravely gliding towards Lena.

Först gick det bra.

At first, it went well.

Han glidade fram med hyfsad säkerhet, men när han försökte närma sig Lena med en snurr, gick det snabbt utför.

He glided forward with decent confidence, but when he tried to approach Lena with a spin, it quickly went downhill.

Det fluffiga skägget täckte hans ögon, och han tappade balansen.

The fluffy beard covered his eyes, and he lost his balance.

I desperation tog han tag i Johan, och de ramlade båda med ett brak, glidande kors och tvärs över isen.

In desperation, he grabbed Johan, and they both fell with a crash, sliding across the ice in a criss-cross.

Lena, som hade sett allt från sitt hörn av rinken, kom springande mot dem.

Lena, who had seen everything from her corner of the rink, came running towards them.

Hennes ansikte var förvånat men snart övergått till ett hjärtligt skratt.

Her face was surprised but soon turned into a hearty laugh.

"Åh, vad gör ni för något?

"Oh, what are you two doing?"

"Oskar, nu rödare än sin dräkt, kämpade för att komma på fötter.

Oskar, now redder than his suit, struggled to get to his feet.

"Jag.

"I...

jag ville bara visa hur bra jag är på skridskor.

I just wanted to show how good I am at skating."

""Det gjorde du verkligen," fnissade Lena och hjälpte honom upp.

"You really did," giggled Lena and helped him up.

"Men vet du, det roligaste är att ni vågade försöka.

"But you know, the funniest part is that you dared to try.

Ni är riktigt modiga.

You're really brave."

"Johan reste sig och skakade snön från sina kläder.

Johan got up and shook the snow from his clothes.

"Kanske ska vi fira överlevnaden med lite varm choklad?

"Maybe we should celebrate surviving with some hot chocolate?"

""Ja," sa Lena, "och nästa gång kanske vi alla glömmer dräkterna.

"Yes," said Lena, "and maybe next time we'll all forget the costumes."

"Oskar log, fortfarande lite generad men glad över att Lena verkade road.

Oskar smiled, still a little embarrassed but glad that Lena seemed amused.

De tre gick tillsammans till caféet vid rinken.

The three of them went together to the café by the rink.

Det var inte tricks eller konstiga dräkter som hade imponerat på Lena, utan Oskars humor och äkthet.

It wasn't tricks or strange costumes that had impressed Lena, but Oskar's humor and authenticity.

Medan de smuttade på varm choklad, kände Oskar att detta kanske var början på något speciellt.

As they sipped on hot chocolate, Oskar felt that this might be the beginning of something special.

Och det viktigaste av allt, han hade lärt sig att det var viktigare att vara sig själv – med lite extra mod och mycket skratt kan vem som helst lysa upp någons dag.

And most importantly, he had learned that it was more important to be himself—with a little extra courage and a lot of laughter, anyone can brighten someone's day.