Den svaga morgonsolen skimrade över den lilla röda skolans tak, där frost prydde tegelstenen som ett silverglitter.

The weak morning sun shimmered over the little red skola's roof, where frost adorned the brick like silver glitter.

Björkarna runt skolan stod nakna, deras grenar sträckta mot en klarblå himmel.

The birch trees around the skola stood bare, their branches stretched toward a clear blue sky.

Höstens färger bleknade under den första vinterkylan, och marken var täckt av ett tunt lager av vit snö.

The autumn colors faded under the first winter chill, and the ground was covered with a thin layer of white snow.

Det barlösa äppelträdgården bredde ut sig bakom skolan, och bortom den glänste de isiga dammarna.

The leafless apple orchard spread out behind the skola, and beyond that, the icy ponds glistened.

Inne i skolan förbereddes eleverna för luciafirandet.

Inside the skola, the students prepared for the luciafirandet.

St. Lucia, med sin vita klänning och ljus i hår, var ett firande som Lina älskade.

St. Lucia, with her white dress and candles in her hair, was a celebration that Lina loved.

Hon ville göra skoldagen speciell, särskilt för Sofia, som var ny i klassen.

She wanted to make the school day special, especially for Sofia, who was new to the class.

Lina sprang uppför korridoren, tänkte på hur det skulle kännas att se Sofia som Lucia.

Lina ran up the corridor, thinking about how it would feel to see Sofia as Lucia.

"Lina, vad är det du funderar på?" frågade Erik när Lina nådde sitt klassrum.

"Lina, what are you thinking about?" asked Erik when Lina reached her classroom.

Han satt redan vid sin bänk, och hans kritiska blick fastnade på henne.

He was already sitting at his desk, and his critical gaze fixed on her.

"Erik," svarade Lina andfådd, "vi måste göra Luciafirandet speciellt för Sofia."

"Erik," replied Lina breathlessly, "we need to make the Luciafirandet special for Sofia."

Lina tittade på Erik och väntade ivrigt på hans reaktion.

Lina looked at Erik and waited eagerly for his reaction.

Erik ryckte på axlarna. "Det är bara en tradition. Det är mycket att göra redan."

Erik shrugged. "It's just a tradition. There's already a lot to do."

Men Lina gav sig inte. "Sofia är ny, och jag vet att hon kan sjunga vackert. Hon skulle bli en fantastisk Lucia."

But Lina didn't give up. "Sofia is new, and I know she can sing beautifully. She would make a wonderful Lucia."

Erik suckade. "Tror du verkligen att det är nödvändigt?" Men han såg in i Linas beslutsamma ögon och visste att det var viktigt för henne.

Erik sighed. "Do you really think it's necessary?" But he looked into Lina's determined eyes and knew it was important to her.

"Okej då, jag hjälper."

"Okay then, I'll help."

Den kalla luften utanför dolde Sofia när hon kom in i skolan den morgonen.

The cold air outside hid Sofia as she entered the skola that morning.

Hon stannade för att se snön som föll mot marken.

She paused to watch the snow fall to the ground.

När Lina berättade om luciafirandet och frågade om hon ville vara Lucia, tvekade hon.

When Lina told her about the luciafirandet and asked if she wanted to be Lucia, she hesitated.

"Jag är inte van vid dessa traditioner," sade Sofia tyst.

"I'm not used to these traditions," said Sofia quietly.

"Det är okej," försäkrade Lina. "Jag tror på dig. Du kommer göra det fantastiskt. Vi är här för att hjälpa."

"That's okay," assured Lina. "I believe in you. You're going to do great. We're here to help."

Erik nickade och log försiktigt. "Jag kan hålla ljusen. Det kommer bli bra."

Erik nodded and smiled gently. "I can hold the candles. It'll be fine."

Med deras stöd bestämde sig Sofia för att gå med på planen.

With their support, Sofia decided to go along with the plan.

Luciadagen kom, och skolan var fylld med doften av pepparkakor och kanel.

Luciadagen came, and the skola was filled with the scent of pepparkakor and cinnamon.

Elever och föräldrar satte sig i den lilla gymnastiksalen.

Students and parents sat in the little gymnasium.

När ljusen släcktes började den stillsamma luciasången, och Sofia trädde in, hennes vida vita klänning reflekterande ljusets sken.

When the lights were turned off, the quiet luciasång began, and Sofia entered, her wide white dress reflecting the light's glow.

Hon sjöng de första tonerna, och hennes röst var klar som isen utanför.

She sang the first notes, and her voice was as clear as the ice outside.

Lina och Erik stod vid hennes sida, och de kände värmen sprida sig genom rummet trots kylans grepp utanför.

Lina and Erik stood by her side, and they felt warmth spread through the room despite the chill outside.

Firandet blev en framgång, och Sofia strålade bland kamraterna som nu applåderade entusiastiskt.

The celebration was a success, and Sofia shone among her classmates who now applauded enthusiastically.

Efteråt samlades vännerna, ett uns av glädje och lättnad i deras ögon.

Afterwards, the friends gathered, a hint of joy and relief in their eyes.

"Tack," sade Sofia, nu mer självsäker. "Jag har aldrig känt mig så välkommen."

"Thank you," said Sofia, now more confident. "I've never felt so welcome."

Lina log och kände en våg av stolthet.

Lina smiled and felt a wave of pride.

Erik klappade henne på axeln. "Du hade rätt, Lina. Traditioner kan betyda mer än jag trodde."

Erik patted her on the shoulder. "You were right, Lina. Traditions can mean more than I thought."

Snön i äppelträdgården låg orörd och glänsande när barnen skyndade tillbaka in i värmen.

The snow in the apple orchard lay untouched and gleaming as the children hurried back into the warmth.

Traditioner förenade dem, och i det lilla landet mellan höstens fall och vinterens grepp hade vänskap och värme funnit sin plats.

Traditions united them, and in the little country between autumn's fall and winter's grip, friendship and warmth had found their place.