I skymningen, när det första tunna lagret av snö täckte marken i byn, hördes barnens glada rop.

In the twilight, when the first thin layer of snow covered the ground in the byn, the children's happy shouts could be heard.

Byns torg var fylld med människor som strosade mellan de små butikerna och de pyntade trähusen.

The byns square was filled with people strolling between the small shops and the decorated wooden houses.

Det var en dag innan St. Martins Dag, en tid då bybefolkningen förberedde sig för årets snöskulpturtävling.

It was one day before St. Martin's Day, a time when the villagers prepared for the annual snow sculpture competition.

Lars stod mitt i vimlet, med blicken på den öppna platsen där snöskulpturerna snart skulle ta form.

Lars stood in the middle of the crowd, his gaze on the open space where the snow sculptures would soon take shape.

Känslan av förväntan blandades med en gnutta nervositet.

The feeling of anticipation was mixed with a hint of nervousness.

För varje år ledde tävlingen till en lekfull rivalitet mellan honom och Emilia.

Every year, the competition led to a playful rivalry between him and Emilia.

Han hade aldrig vunnit mot henne tidigare.

He had never won against her before.

I år ville han bryta den trenden.

This year, he wanted to break that trend.

Emilia stod en bit ifrån honom och skrattade hjärtligt vid något hennes väninna sa.

Emilia stood a bit away from him and laughed heartily at something her friend said.

Hon var säker och avslappnad, redo att visa upp sin kreativitet.

She was confident and relaxed, ready to showcase her creativity.

Men innerst inne ville hon något mer – att få Lars att se hennes konstnärliga talang på ett nytt sätt.

But deep inside, she wanted something more – for Lars to see her artistic talent in a new way.

När mörkret föll, började de båda arbeta med sina skulpturer.

As darkness fell, they both began working on their sculptures.

Lars kämpade med idéer.

Lars struggled with ideas.

Han ville göra något storslaget.

He wanted to create something grand.

Men självförtroendet sviktade.

But his confidence wavered.

Då mindes han ett samtal han nyligen haft med sin gamle farfar, som hade bett honom att tänka enkelt och fokusera på det han älskade.

Then he remembered a conversation he recently had with his old grandfather, who had asked him to keep it simple and focus on what he loved.

Så bestämde han sig för att göra en staty av sin favoritvinterfågel, en domherre, med dess lysande röda bröst.

So he decided to make a statue of his favorite winter bird, a bullfinch, with its bright red breast.

Under tiden kämpade Emilia med att få sin skulptur, en vacker isprinsessa, att hålla sig upprätt.

In the meantime, Emilia struggled to keep her sculpture, a beautiful ice princess, upright.

Varje gång hon byggde den högre, ville den falla ihop.

Every time she built it higher, it wanted to collapse.

Hon visste att hon behövde hjälp och vände sig till en lokal konstnär, en skicklig skulptör som alltid visade intresse för unga talanger.

She knew she needed help and turned to a local artist, a skilled sculptor who always showed interest in young talents.

Tillsammans fann de en stabil lösning.

Together, they found a stable solution.

Dagen för avtäckningen kom.

The day for the unveiling came.

Torget var fullt av förväntansfulla åskådare.

The square was full of expectant spectators.

Lars kände svetten i handflatorna medan han nervöst såg de nyfikna blickarna.

Lars felt the sweat in his palms as he nervously watched the curious glances.

Men just när domherren var redo att avslöjas, föll en del av skulpturen samman.

But just as the bullfinch was ready to be unveiled, part of the sculpture collapsed.

Emilia, där emot, såg leende på sin oförändrade isprinsessa.

Emilia, on the other hand, looked at her unchanged ice princess with a smile.

Hennes samarbete hade gett resultat.

Her collaboration had paid off.

Hon kände segerns sötma, och Lars kände lättnad.

She felt the sweetness of victory, and Lars felt relief.

Han log och sträckte ut handen till Emilia, som gladeligen tog hans hand.

He smiled and extended his hand to Emilia, who gladly took his hand.

När kvällen sänkte sig över byn, satt de tillsammans och drack varm choklad.

As evening fell over the byn, they sat together and drank hot chocolate.

Emilia hade ett nytt förslag.

Emilia had a new proposal.

"Lars, ska vi göra en snöskulptur tillsammans nästa gång?

"Lars, should we make a snow sculpture together next time?

Kanske något som kombinerar våra stilar?"

Maybe something that combines our styles?"

Lars nickade och insåg att tävlingen inte bara handlade om att vinna.

Lars nodded and realized that the competition wasn’t just about winning.

Det handlade om att ha roligt och skapa tillsammans.

It was about having fun and creating together.

Från den dagen såg han fram emot varje vinter, inte för att vinna, utan för att njuta av kreativiteten som vintern och vänskapen förde med sig.

From that day, he looked forward to every winter, not to win, but to enjoy the creativity that winter and friendship brought with it.

Och Emilia, hon visste nu att hon hade vunnit mer än en tävling – hon hade vunnit glädjen i att skapa något vackert, dela det med andra, och kanske, få Lars beundran.

And Emilia, she now knew she had won more than a competition – she had won the joy of creating something beautiful, sharing it with others, and perhaps, gaining Lars' admiration.