I den kalla höstluften svepte Sven händerna nervöst över sin jacka.

In the cold autumn air, Sven nervously swept his hands over his jacket.

Gjorde han rätt?

Was he doing the right thing?

Kunde han verkligen imponera på Elin genom att leka turistguide i Roms gamla Forum?

Could he truly impress Elin by playing tour guide in the ancient Forum of Rome?

De höga kolonnerna reste sig runt dem som tysta jätteväktare från en svunnen tid.

The tall columns rose around them like silent giant guardians from a bygone era.

Löven prasslade under deras fötter i gyllene nyanser.

The leaves rustled under their feet in golden hues.

Elin hade alltid varit fascinerad av antik historia.

Elin had always been fascinated by ancient history.

Hon stannade ofta för att beundra varje detalj på de gamla stenarna.

She often stopped to admire every detail on the old stones.

Sven hade hört någon gång att imponerande fakta kunde vinna hjärtan.

Sven had heard once that impressive facts could win hearts.

Därför bestämde han sig för att leda en egen liten tur med hopp om att imponera på Elin.

Therefore, he decided to lead his own little tour in the hope of impressing Elin.

"Titta här," sa Sven och pekade mot ruinerna.

"Look here," said Sven pointing at the ruins.

"Här är det gamla biblioteket... nej, jag menar, teatern där gladiatorerna spelade... nej, jag menar mötte... andra gladiatorer."

"Here is the old library... no, I mean, the theater where gladiators played... no, I mean met... other gladiators."

Elin rynkade pannan men log ändå åt hans försök.

Elin frowned but smiled at his attempt.

"Verkligen?

"Really?

Jag trodde att det var en offentlig byggnad."

I thought it was a public building."

På avstånd såg Kajsa, Svens bästa vän, vad som höll på att hända.

In the distance, Kajsa, Sven's best friend, saw what was happening.

Hon försökte hjälpa honom utan att höras.

She tried to help him without being heard.

Hon hostade och gjorde små diskreta signaler.

She coughed and made small discreet signals.

Sven förstod och försökte snabbt ändra ämnet.

Sven understood and quickly tried to change the subject.

"Och här," fortsatte han självsäkert och pekade mot Senaten, "använde gladiatorerna som ett omklädningsrum."

"And here," he continued confidently, pointing at the Senate, "the gladiators used it as a dressing room."

Det blev helt tyst en sekund.

It went completely silent for a second.

Sedan brast Elin ut i skratt.

Then Elin burst into laughter.

Kajsa skrattade också och Sven, med kinderna röda som mogna äpplen, insåg sitt misstag.

Kajsa laughed too, and Sven, with cheeks red like ripe apples, realized his mistake.

"Ja, kanske jag blev lite förvirrad," erkände Sven generat.

"Yes, maybe I got a little confused," Sven admitted sheepishly.

"Men jag ville bara göra det intressant."

"But I just wanted to make it interesting."

Elin slutade skratta och tittade på honom med ett varmt leende.

Elin stopped laughing and looked at him with a warm smile.

"Det gör inget, Sven.

"It's okay, Sven.

Jag uppskattar verkligen din ansträngning.

I really appreciate your effort.

Kanske vi kan lyssna på den riktiga guiden nästa gång?

Maybe we can listen to the real guide next time?

Lär vi oss något nytt tillsammans."

We'll learn something new together."

De gick vidare genom Forumet, Sven fortfarande rodnande men lättad.

They continued through the Forum, Sven still blushing but relieved.

Han insåg att han inte behövde låtsas vara någon han inte var.

He realized he didn't need to pretend to be someone he wasn't.

Hans sanna jag, med alla sina överträdelser och misstag, verkade vara mer än tillräckligt.

His true self, with all its trespasses and mistakes, seemed to be more than enough.

De tre vännerna gick tillsammans, skrattande och njutande av den riktiga guiden som fyllde deras huvuden med korrekta, spännande berättelser om det gamla Rom.

The three friends walked together, laughing and enjoying the real guide who filled their heads with accurate, exciting stories about ancient Rome.

Sven insåg att hans bästa egenskap var hans äkthet, och det gjorde honom tillräckligt imponerande exakt som han var.

Sven realized that his best quality was his authenticity, and that made him impressive enough just as he was.