I det stilla höstljuset, bland löv och buskar i färgsprakande orange och rött, låg Astrids hemliga laboratorium.

In the still autumn light, among leaves and bushes in blazing orange and red, lay Astrid's secret laboratory.

Dörrarna var täckta av fladdrande spindelväv, och innanför, i mystisk belysning, bubblade kolvar på rader av hyllor fyllda med underliga uppfinningar.

The doors were covered in fluttering cobwebs, and inside, in mysterious lighting, flasks bubbled on rows of shelves filled with unusual inventions.

På denna plats förberedde Freja, Lars och Sofia sitt projekt för den årliga vetenskapsmässan.

At this site, Freja, Lars, and Sofia were preparing their project for the annual science fair.

Halloween var nära, och stämningen fyllde luften med förväntan.

Halloween was near, and the atmosphere filled the air with anticipation.

Freja var full av idéer.

Freja was full of ideas.

Hon var fast besluten att skapa något spektakulärt.

She was determined to create something spectacular.

Något som kunde vinna första priset och samtidigt imponera på Lars.

Something that could win the first prize and at the same time impress Lars.

Lars, som alltid var skeptisk men beskyddande, trodde inte riktigt på Frejas vision.

Lars, who was always skeptical but protective, didn't quite believe in Freja's vision.

Han hade sett henne kämpa förut och var rädd att hon skulle misslyckas.

He had seen her struggle before and was afraid she would fail.

Men Sofia, lojal och uppfinningsrik, var Frejas starkaste allierade.

But Sofia, loyal and inventive, was Freja's strongest ally.

"Vi måste tänka utanför boxen," sa Freja entusiastiskt medan hon tittade på ingredienserna i sitt experiment.

"We have to think outside the box," said Freja enthusiastically as she looked at the ingredients in her experiment.

Sofia nickade.

Sofia nodded.

"Vad sägs om att lägga till lite av detta?"

"What about adding a bit of this?"

föreslog hon och pekade på en mystisk kristall under en av hyllorna.

she suggested, pointing to a mysterious crystal under one of the shelves.

Freja tog kristallen, tvekade först, men placerade den sedan bland de bubblande kemikalierna.

Freja took the crystal, hesitated at first, but then placed it among the bubbling chemicals.

Men allting gick fel.

But everything went wrong.

Blandningen började ryka och en konstig lukt fyllde rummet.

The mixture began to smoke and a strange smell filled the room.

Lars tittade på med en medkännande min.

Lars watched with a sympathetic expression.

"Kanske är det bäst att vi stoppar här," sa han försiktigt.

"Maybe it's best we stop here," he said cautiously.

Men Freja skakade på huvudet.

But Freja shook her head.

"Jag tänker inte ge upp," svarade hon trotsigt.

"I'm not giving up," she replied defiantly.

"Kom, vi försöker något nytt," föreslog Sofia med ögon som glittrade av inspiration.

"Come on, let's try something new," suggested Sofia with eyes sparkling with inspiration.

Freja förstod.

Freja understood.

De kunde kombinera kunskapen från naturvetenskapen med Sofias kreativa förslag.

They could combine the knowledge from natural sciences with Sofia's creative suggestions.

De satte igång, arbetade snabbt och koncentrerat.

They set to work, quickly and with focus.

Högljudda klockor tickade i bakgrunden.

Loud clocks ticked in the background.

Plötsligt hände det.

Suddenly it happened.

En ljusblixt fyllde rummet, och från experimentet dök en svävande, lysande Halloween-pumpa upp i ett moln av gnistrande stoft.

A flash of light filled the room, and from the experiment emerged a floating, glowing Halloween pumpkin in a cloud of sparkling dust.

Det var vackert och oväntat, nästan magiskt.

It was beautiful and unexpected, almost magical.

På vetenskapsmässan stod alla stilla, förundrade.

At the science fair, everyone stood still, amazed.

Juryn var imponerad, och Lars stod stolt bredvid sin syster.

The jury was impressed, and Lars stood proudly next to his sister.

När Freja tog emot första priset, log Lars mot henne.

When Freja accepted the first prize, Lars smiled at her.

"Jag visste inte att du hade det i dig," erkände han, och det var stunden då deras relation förändrades.

"I didn't know you had it in you," he admitted, and that was the moment their relationship changed.

Freja kände sig starkare, mer självsäker.

Freja felt stronger, more confident.

Hon hade inte bara vunnit en tävling; hon hade också vunnit respekten från sin bror och en värdefull insikt om vikten av samarbete.

She had not only won a competition; she had also earned the respect of her brother and a valuable insight into the importance of collaboration.

Höstvinden svepte mjukt runt dem när de lämnade skolan, frön till framtida äventyr sjudande i Frejas sinne.

The autumn wind swept softly around them as they left the school, seeds of future adventures simmering in Freja's mind.