Det var en mörk höstdag i Skåne, där molnen hängde tunga över gårdens fält.

It was a dark autumn day in Skåne, where the clouds hung heavy over the farm's fields.

Linnea stod vid fönstret i det gamla boningshuset och tittade ut över åkrarna.

Linnea stood at the window of the old farmhouse and looked out over the fields.

En storm var på väg, en storm som hotade hela årets skörd.

A storm was on the way, a storm that threatened the entire year's harvest.

För Linnea betydde den här skörden allt; det var hennes chans att rädda familjens gård och framtid.

For Linnea, this harvest meant everything; it was her chance to save the family's farm and future.

Ute på gården gick hennes bror Oskar och muttrade för sig själv.

Out in the yard, her brother Oskar was muttering to himself.

Han hade alltid varit skeptisk till gårdens chans att överleva.

He had always been skeptical about the farm's chances of survival.

"Det är dags att ge upp", sa han ofta.

"It's time to give up," he often said.

Ändå var han här, redo att hjälpa till.

Yet he was here, ready to help.

Emil, den nya gårdshjälpen, var mer optimistisk.

Emil, the new farmhand, was more optimistic.

Han hade just börjat arbeta på gården, men fann redan en plats i hjärtat för både arbetet och för Linnea.

He had just started working on the farm but had already found a place in his heart for both the work and for Linnea.

Hans känslor för henne växte dag för dag, även om han inte vågade säga något.

His feelings for her grew day by day, even though he didn't dare to say anything.

"Vi har inte mycket tid", sa Linnea och vände sig mot männen.

"We don't have much time," Linnea said, turning to the men.

"Vi måste säkra grödorna innan stormen kommer."

"We must secure the crops before the storm comes."

Oskar tog av sig hatten och suckade.

Oskar took off his hat and sighed.

"Det är nästan omöjligt, Linnea."

"It's almost impossible, Linnea."

"Vi klarar det," sa Emil entusiastiskt och tog en korg.

"We can do it," Emil said enthusiastically, grabbing a basket.

"Tillsammans."

"Together."

Linnea log mot Emil, tacksam för hans stöd.

Linnea smiled at Emil, grateful for his support.

Den natten arbetade de alla tre sida vid sida.

That night, the three of them worked side by side.

Vinden började vina och regnet kom snart i kalla, tunga droppar.

The wind started to howl, and the rain soon came in cold, heavy drops.

De kämpade mot vädrets makter, ofta i nästan total mörker, men de gav inte upp.

They fought against the forces of nature, often in near-total darkness, but they didn't give up.

Precis när vinden blev starkare lyckades de få in den sista korgen med grödor in i ladan.

Just as the wind picked up strength, they managed to get the last basket of crops into the barn.

Stormen rasade över fälten, men deras skörd var säker.

The storm raged over the fields, but their harvest was safe.

Linnea kände hur lättnaden sköljde över henne, men kroppen gav efter för alla spänningar och hårt arbete.

Linnea felt relief wash over her, but her body gave in to all the tension and hard work.

Hon föll ner på knä och Emil var snabbt vid hennes sida.

She fell to her knees, and Emil was quickly by her side.

"Vi gjorde det", viskade han och lade en hand på hennes axel.

"We did it," he whispered, placing a hand on her shoulder.

Oskar, som sett allt, skakade på huvudet.

Oskar, who had seen everything, shook his head.

"Du är envis, syster.

"You're stubborn, sister.

Men du gjorde rätt.

But you did the right thing.

Du räddade gården."

You saved the farm."

Efter stormen hade de alla lärt sig något.

After the storm, they had all learned something.

Linnea förstod betydelsen av att arbeta tillsammans och fick ny styrka att fortsätta kämpa för gården.

Linnea understood the importance of working together and gained new strength to continue fighting for the farm.

Emil kände en djupare lojalitet och förpliktelse både mot arbetet och mot Linnea.

Emil felt a deeper loyalty and commitment both to the work and to Linnea.

Oskar såg på sin syster med ny respekt och lovade att stödja henne mer i framtiden.

Oskar looked at his sister with new respect and promised to support her more in the future.

Och så, under den grå skånska himlen, påbörjade de tillsammans arbetet med att bygga en ny morgondag för gården.

And so, under the gray Skåne sky, they began together the work of building a new tomorrow for the farm.