När solen svävade lågt över horisonten, förgyllde den himlen i gyllene toner.

When the sun hovered low over the horizon, it gilded the sky in golden hues.

Johan och Elin vandrade längs den smala grusvägen som ledde till gården.

Johan and Elin walked along the narrow gravel road that led to the farm.

De prasslande löven under deras skor svajade som små havsvågor i höstbrisens takt.

The rustling leaves under their shoes swayed like small ocean waves in the rhythm of the autumn breeze.

Gården i Småland var omgiven av pumpor i alla storlekar, och de lyfte fram kontrasten i det färgsprakande landskapet.

The farm in Småland was surrounded by pumpkins of all sizes, highlighting the contrast in the colorful landscape.

Johan gick med händerna i fickorna, blicken långt bort i det förflutna.

Johan walked with his hands in his pockets, his gaze far away in the past.

Elin plockade upp en ljusorange pumpa och höll den upp mot himlen.

Elin picked up a light orange pumpkin and held it up to the sky.

"Titta på den här, Johan!

"Look at this one, Johan!

Visst är den vacker?"

Isn't it beautiful?"

Johan nickade och log lätt, men hans tankar var kvar hos minnena av barndomsbesök hos hans farfar.

Johan nodded and smiled slightly, but his thoughts remained with the memories of childhood visits to his grandfather.

"Den här platsen påminner mig om när jag var liten," sa han efter en stund.

"This place reminds me of when I was little," he said after a moment.

"Jag brukade komma hit med morfar.

"I used to come here with granddad.

Vi valde alltid den största pumpan."

We always chose the biggest pumpkin."

Elin stannade och såg på Johan, hennes nyfikenhet väckt.

Elin stopped and looked at Johan, her curiosity piqued.

"Berätta mer," bad hon.

"Tell me more," she asked.

I takt med att de promenerade vidare genom fältet, började Johan öppna upp sitt hjärta.

As they continued to walk through the field, Johan began to open his heart.

"Morfar var alltid så glad här.

"Granddad was always so happy here.

Han älskade att berätta historier om varje pumpa vi såg.

He loved to tell stories about each pumpkin we saw.

För honom var de inte bara grönsaker, utan små värdefulla skatter."

To him, they weren't just vegetables, but small valuable treasures."

Elin lyssnade noga och förstod varför Johan hade dragit sig för att släppa taget om sina minnen.

Elin listened carefully and understood why Johan had been hesitant to let go of his memories.

"Men Johan," sa hon och lade sin hand lätt på hans axel.

"But Johan," she said, placing her hand gently on his shoulder.

"Vi kan skapa nya minnen här också.

"We can create new memories here too.

Tillsammans."

Together."

De skrattade och fortsatte att leta efter den perfekta pumpan.

They laughed and continued to search for the perfect pumpkin.

Till slut fann de en stor och rund en, täckt av morgonens dagg.

Finally, they found a large and round one, covered with the morning dew.

Johan var övertygad om att farfar skulle ha älskat den.

Johan was convinced that grandfather would have loved it.

"Det här är den rätta", sa han med en varm känsla i bröstet.

"This is the right one," he said with a warm feeling in his chest.

Elin nickade entusiastiskt och kramade om sin vän.

Elin nodded enthusiastically and hugged her friend.

Tillsammans bar de pumpan tillbaka mot gården, där deras gemensamma skratt och kamerablixtar fyllde luften.

Together they carried the pumpkin back towards the farm, where their shared laughter and camera flashes filled the air.

I det ögonblicket insåg Johan att han kunde hålla fast vid sina minnen utan att stänga dörren till nuet.

In that moment, Johan realized that he could hold onto his memories without closing the door to the present.

Elin, å andra sidan, hade funnit en ny förståelse för Johannes koppling till det förflutna.

Elin, on the other hand, had found a new understanding of Johan's connection to the past.

När de lämnade gården bakom sig och promenerade tillbaka till bilen, insåg de att de hade funnit både en bit av det förflutna och en bit av framtiden – i en enda, perfekt pumpa.

As they left the farm behind and walked back to the car, they realized they had found both a piece of the past and a piece of the future—in a single, perfect pumpkin.