Solen började sakta gå ner över den lilla byn i Lappland.

The sun slowly began to set over the little village in Lappland.

Luften var fylld med doften av tall och fuktigt jord.

The air was filled with the scent of pine and damp earth.

Det var sent på sommaren, och björkarna kring byn susade mjukt i vinden.

It was late in the summer, and the birches around the village rustled gently in the wind.

Här i denna lugna värld fanns Elin och hennes vän Lars.

Here in this peaceful world were Elin and her friend Lars.

De hade rest hit för att besöka Elins mormor, som bodde i en liten trästuga mitt i byn.

They had traveled here to visit Elin's grandmother, who lived in a little wooden cottage in the middle of the village.

Elin kände ett starkt band till sin kulturella historia.

Elin felt a strong connection to her cultural history.

Hon visste att hennes mormor bar på många berättelser, men nu var tiden knapp.

She knew that her grandmother carried many stories, but now time was running short.

Hennes mormor kände sig ofta tveksam att dela sina minnen, övertygad om att de yngre generationerna inte längre brydde sig om de gamla traditionerna.

Her grandmother often felt hesitant to share her memories, convinced that the younger generations no longer cared about the old traditions.

"Jag vill bara bevara de här berättelserna," sa Elin tyst till Lars när de gick mot stugan.

"I just want to preserve these stories," Elin said quietly to Lars as they walked toward the cottage.

"De är en del av oss."

"They are a part of us."

Lars nickade förstående.

Lars nodded understandingly.

Han hade alltid varit intresserad av att lära sig mer om den samiska kulturen.

He had always been interested in learning more about the Samiska culture.

"Vi måste försöka visa att vi bryr oss," sa han.

"We must try to show that we care," he said.

Väl inne i stugan möttes de av eldsken och doften av kokad fisk.

Once inside the cottage, they were met by the glow of the fire and the scent of cooked fish.

Elins mormor satt vid spisen, insvept i en gammal yllefilt.

Elin's grandmother sat by the stove, wrapped in an old woolen blanket.

Hon log svagt när Elin och Lars kom in, men Elin kunde se tvivlet i hennes ögon.

She gave a faint smile when Elin and Lars entered, but Elin could see the doubt in her eyes.

Elin visste att hon måste göra något speciellt för att öppna upp mormorns hjärta.

Elin knew she needed to do something special to open her grandmother's heart.

Hon kom att tänka på en gammal sång hennes mormor hade lärt henne när hon var liten.

She thought of an old song her grandmother had taught her when she was little.

En jojk som hade berättats om vinden och bergen.

A jojk that had been told about the wind and the mountains.

När kvällen föll och stjärnorna började glimma ovanför, tog Elin ett djupt andetag.

As evening fell and the stars began to shimmer above, Elin took a deep breath.

Hon började sjunga.

She began to sing.

Hennes röst ekade mjukt genom stugan och ut i den klara natten.

Her voice echoed softly through the cottage and out into the clear night.

Orden var få men fyllda med historia och känsla.

The words were few but filled with history and emotion.

Mormor lyssnade tyst, hennes ögon glittrade av något Elin inte hade sett förut.

Her grandmother listened quietly, her eyes sparkling with something Elin had not seen before.

Långsamt började mormor tala.

Slowly, her grandmother began to speak.

Först tveksamt, men snart fyllde hennes ord stugan.

First hesitantly, but soon her words filled the cottage.

Hon berättade om renarna, om sitt liv, om kampen för att bevara deras sätt att leva.

She spoke about the reindeer, about her life, about the struggle to preserve their way of living.

Elin lyssnade och skrev ner varje ord, ivrig att hålla fast vid dessa berättelser för framtida generationer.

Elin listened and wrote down every word, eager to hold onto these stories for future generations.

När natten blev djupare och himlen dansade med norrskenets färger, kände Elin en djup tillfredsställelse.

As the night grew deeper and the sky danced with the colors of the norrsken, Elin felt a profound sense of fulfillment.

Hon insåg att hennes mormor inte bara gav henne berättelser; hon gav henne sitt förtroende.

She realized that her grandmother was not just giving her stories; she was giving her trust.

När de återvände till sina rum, med Elins anteckningsblock fullt av mormorns minnen, kände sig Elin och Lars förändrade.

When they returned to their rooms, with Elin's notebook full of her grandmother's memories, both Elin and Lars felt changed.

Elin hade fått en djupare förståelse för sitt arv, och Lars hade fått en nyfunnen respekt för den samiska kulturen.

Elin had gained a deeper understanding of her heritage, and Lars had gained a newfound respect for the Samiska culture.

Och i skenet av den tysta natten lovade Elin sig själv att alltid hålla dessa berättelser vid liv.

And in the glow of the silent night, Elin promised herself to always keep these stories alive.

För att hedra sin mormor och sina rötter, och för att säkerställa att de aldrig skulle glömmas.

To honor her grandmother and her roots, and to ensure they would never be forgotten.