Solen glödde het över ruinerna av Pompeji.

The sun glowed hot over the ruins of Pompeji.

Skuggorna från gamla tempel svepte över de stenvägar som en gång myllrade av liv.

Shadows from old temples swept across the stone paths that once teemed with life.

Idag var det turister i solhattar och solglasögon som fyllde de slitna stigarna.

Today it was tourists in sun hats and sunglasses who filled the worn paths.

Nils och Lena gick bredvid sina föräldrar.

Nils and Lena walked beside their parents.

Föräldrarna lyssnade noggrant på guiden, men Nils kunde inte hålla sig still.

The parents listened attentively to the guide, but Nils could not stay still.

Hans ögon gnistrade av iver varje gång de passerade en ny ruin.

His eyes sparkled with eagerness every time they passed a new ruin.

"Vi måste se allt!"

"We have to see everything!"

sa han.

he said.

"Vi måste hålla oss på stigen," svarade Lena, alltid den försiktiga av de två.

"We have to stay on the path," replied Lena, always the cautious one of the two.

Hennes ögon dröjde på varje skylt som varnade för förbjudna områden.

Her eyes lingered on every sign that warned of forbidden areas.

Men inom sig kände Lena också en dragning till äventyret.

But within herself, Lena also felt a pull towards adventure.

När de kom till en korsning sneglade Nils mot en avspärrad väg.

When they came to a crossroads, Nils eyed a blocked-off path.

"Tänk om vi bara tittar lite?"

"What if we just take a quick look?"

viskade han till Lena.

he whispered to Lena.

"Vi ska inte," insisterade Lena, men när hon vände bort blicken, såg hon Nils smyga iväg.

"We shouldn't," insisted Lena, but when she looked away, she saw Nils sneaking off.

Ångerfull men beslutsam sprang Lena efter honom.

Regretful but determined, Lena ran after him.

De följde en smal stig som ledde dem djupt in i ruinerna.

They followed a narrow path that led them deep into the ruins.

Snart var de omgivna av forntida stenväggar som reste sig högt omkring dem.

Soon they were surrounded by ancient stone walls rising high around them.

"Nils!

"Nils!

Vi borde inte vara här," sade Lena och hörde ekot av sin egen röst studsa mot de tysta väggarna.

We shouldn't be here," said Lena, hearing the echo of her own voice bounce off the quiet walls.

Nils log busigt.

Nils grinned mischievously.

"Kom igen, det är spännande!"

"Come on, it's exciting!"

Men spänningen förvandlades snart till förvirring när de insåg att de var vilse.

But the excitement soon turned into confusion when they realized they were lost.

Varenda hörn såg likadant ut, och solen började sakta sjunka på himlen.

Every corner looked the same, and the sun began to slowly sink in the sky.

"Jag visste att detta var en dålig idé," mumlade Lena, men hennes blick fångade Nils' ögon.

"I knew this was a bad idea," muttered Lena, but her gaze caught Nils' eyes.

"Förlåt," sa han tyst, plötsligt medveten om allvaret i situationen.

"Sorry," he said quietly, suddenly aware of the seriousness of the situation.

De bestämde sig för att försöka hitta tillbaka tillsammans.

They decided to try to find their way back together.

Lena drog fram en liten karta hon sett på ett informationsbord och tillsammans studerade de den.

Lena pulled out a small map she had seen on an information board, and together they studied it.

Efter några felaktiga svängar och mycket letande hittade de slutligen tillbaka till de säkra stigar där turisterna fortfarande vandrade.

After a few wrong turns and much searching, they finally made their way back to the safe paths where the tourists were still wandering.

"Vi lyckades," flämtade Lena och kände hur adrenalinet sakta lämnade hennes kropp.

"We made it," panted Lena, feeling the adrenaline slowly leave her body.

Nils skrattade, lättad.

Nils laughed, relieved.

"Nästa gång kanske vi kan stanna på stigen från början."

"Next time maybe we can stay on the path from the start."

Lena log snett.

Lena smiled wryly.

"Eller så kan jag leda nästa äventyr."

"Or maybe I can lead the next adventure."

När de återvände till sina föräldrar hade de inte märkt något alls.

When they returned to their parents, they hadn't noticed anything at all.

Nils och Lena delade ett hemligt leende.

Nils and Lena shared a secret smile.

Deras band hade stärkts, och de hade båda lärt sig något nytt om varandra.

Their bond had strengthened, and they had both learned something new about each other.

En dag i Pompeji hade blivit ett osannolikt äventyr, och de skulle alltid minnas det som dagen då de fann kompromissens värde mitt i historiens skuggor.

A day in Pompeji had turned into an unlikely adventure, and they would always remember it as the day they discovered the value of compromise amidst the shadows of history.