Solen sken starkt över skogen där Vilhelm och Astrid hade bestämt sig för att campa.

The sun shone brightly over the forest where Vilhelm and Astrid had decided to camp.

Det var Midsommar, och luften var fylld av doften av blommor och granbarr.

It was Midsummer, and the air was filled with the scent of flowers and pine needles.

De hade hört talas om de gamla stenristningarna djupt inne i skogen och bestämde sig för att utforska.

They had heard about the ancient rock carvings deep in the forest and decided to explore.

Vilhelm hade alltid varit fascinerad av arkeologi.

Vilhelm had always been fascinated by archaeology.

Han drömde om att hitta något betydelsefullt.

He dreamed of finding something significant.

"Kom igen, Astrid!

"Come on, Astrid!

Stenarna är inte långt härifrån", sa han entusiastiskt.

The stones aren't far from here," he said enthusiastically.

Astrid log men kände sig lite orolig.

Astrid smiled but felt a little worried.

Hon tyckte om lugnet i skogen och ville inte bli fångad i ett oväder.

She liked the tranquility of the forest and didn't want to get caught in a storm.

De vandrade djupt in bland de höga träden.

They wandered deep among the tall trees.

Under deras fötter låg mjuka mossmattor, och de kunde höra en och annan fågel kvittra i bakgrunden.

Beneath their feet were soft mossy carpets, and they could hear an occasional bird chirping in the background.

När de nådde de gamla ruinerna, blev Vilhelm överväldigad av nyfikenhet.

When they reached the ancient ruins, Vilhelm was overwhelmed with curiosity.

Stenarna var täckta av mossa men detaljerna i ristningarna var fortfarande synliga.

The stones were covered in moss, but the details of the carvings were still visible.

"Vilhelm, himlen ser inte bra ut", sa Astrid när hon blickade upp mot molnen som började samla sig.

"Vilhelm, the sky doesn't look good," said Astrid as she glanced up at the clouds beginning to gather.

"Vi borde sätta upp tältet innan det börjar regna."

"We should set up the tent before it starts raining."

Men Vilhelm var för uppslukad av stenarna för att lyssna.

But Vilhelm was too absorbed in the stones to listen.

"Jag måste utforska lite till", svarade han.

"I need to explore a little more," he answered.

Blixten lyste upp himlen och regnet började falla.

Lightning lit up the sky, and the rain began to fall.

Vilhelm fann äntligen något spännande – en liten, konstig artefakt inbäddad bland stenarna.

Vilhelm finally found something exciting—a small, strange artifact embedded among the stones.

"Astrid, titta på det här!"

"Astrid, look at this!"

ropade han, men Astrid drog honom bort i panik.

he shouted, but Astrid pulled him away in a panic.

Med regnet ösande ner sökte de skydd i en avskild del av ruinerna.

With the rain pouring down, they sought shelter in a secluded part of the ruins.

Där, i dunklet, upptäckte de en hemlig ristning.

There, in the dim light, they discovered a secret carving.

Den såg ut som en gammal kompass, nästan som om den visade en väg genom stormen.

It looked like an ancient compass, almost as if it was showing a path through the storm.

De satte sig tätt intill för att hålla värmen.

They sat closely together to keep warm.

Vilhelm insåg vikten av att lyssna på Astrid.

Vilhelm realized the importance of listening to Astrid.

"Förlåt, jag borde ha lyssnat", mumlade han.

"Sorry, I should have listened," he mumbled.

Astrid nickade och sa: "Jag förstår nu varför du tycker om detta.

Astrid nodded and said, "I understand now why you love this.

Det finns något magiskt i dessa gamla berättelser."

There is something magical in these old stories."

Stormen avtog långsamt och himlen klarnade upp igen.

The storm slowly subsided, and the sky cleared up again.

Vilhelm och Astrid kom överens om att både äventyret och tryggheten var viktiga.

Vilhelm and Astrid agreed that both adventure and safety were important.

Tillsammans hjälptes de åt att sätta upp tältet och torka sig vid brasan.

Together, they helped each other set up the tent and dry off by the fire.

När mörkret föll, satt de tillsammans och tittade på de stjärnklara himlen, omgivna av mystiska skuggor från de gamla träden och stenar.

As darkness fell, they sat together watching the starry sky, surrounded by the mysterious shadows of the ancient trees and stones.

De visste att detta var en Midsommar de alltid skulle minnas – en där både säkerhet och äventyr balanserade perfekt.

They knew this was a Midsummer they would always remember—one where safety and adventure were perfectly balanced.