Solen sken starkt över de gamla gatstenarna i Gamla Stan.

The sun shone brightly over the old cobblestones in Gamla Stan.

Färgglada byggnader sträckte sig mot himlen.

Colorful buildings stretched towards the sky.

Det var Midsommar och luften fylldes med ljudet av glada röster och musik.

It was Midsommar and the air was filled with the sound of happy voices and music.

Elin, Oskar och Freja gick tillsammans nerför den livliga gatan.

Elin, Oskar, and Freja walked together down the lively street.

De skulle på utflykt till ett historiskt museum.

They were going on a trip to a historical museum.

Elin, med sina bruna ögon och långa flätor, älskade historia.

Elin, with her brown eyes and long braids, loved history.

Men hon var tyst och lite nervös.

But she was quiet and a little nervous.

Hon ville så gärna dela med sig av sin kunskap i gruppen.

She really wanted to share her knowledge with the group.

Oskar, däremot, pratade högt och självsäkert.

Oskar, on the other hand, spoke loudly and confidently.

Han gillade att berätta historier för gruppen.

He liked to tell stories to the group.

Freja var lugn och tyst.

Freja was calm and quiet.

Hon följde med och höll alltid ett vakande öga på sina vänner.

She followed along and always kept a watchful eye on her friends.

När de kom fram till museet, var alla nyfikna.

When they arrived at the museum, everyone was curious.

Guiden började berätta om Stockholms historia.

The guide began telling them about Stockholm's history.

Oskar ställde många frågor.

Oskar asked many questions.

Elin lyssnade noga.

Elin listened carefully.

Plötsligt hörde hon guiden göra ett misstag.

Suddenly, she heard the guide make a mistake.

Hennes hjärta bultade.

Her heart pounded.

Skulle hon våga rätta honom?

Should she dare to correct him?

Hon tittade på Freja, som log uppmuntrande mot henne.

She looked at Freja, who smiled encouragingly at her.

Elin tog ett djupt andetag och lyfte sin hand.

Elin took a deep breath and raised her hand.

"Ursäkta," sa hon osäkert, "men jag tror att den byggnaden var byggd på 1600-talet, inte 1700-talet."

"Excuse me," she said hesitantly, "but I think that building was constructed in the 1600s, not the 1700s."

Guiden stannade upp och log stort mot Elin.

The guide paused and smiled broadly at Elin.

"Du har helt rätt.

"You're absolutely right.

Tack för att du rättade mig!"

Thank you for correcting me!"

Alla i gruppen, inklusive Oskar, vände sig mot Elin med imponerade blickar.

Everyone in the group, including Oskar, turned to Elin with impressed looks.

Elin kände en våg av stolthet och lättnad.

Elin felt a wave of pride and relief.

Hon hade lyckats.

She had succeeded.

Efter det kände hon sig mer självsäker och bidrog mer under turen.

After that, she felt more confident and contributed more during the tour.

När de lämnade museet kände Elin att hon hade förändrats.

As they left the museum, Elin felt that she had changed.

Hon hade kommit över sin osäkerhet och visat att hon hade något värdefullt att bidra med.

She had overcome her insecurity and shown that she had something valuable to contribute.

Midsommar-solen sken ljusare när de gick tillbaka över de gamla stenarna, och Elin log bredare än någonsin.

The Midsommar sun shone brighter as they walked back over the old stones, and Elin smiled wider than ever.