Solen sken starkt över det vidsträckta Skansen, där människor i blommiga kransar samlades för att fira midsommar.

The sun shone brightly over the expansive Skansen, where people in flower crowns gathered to celebrate midsommar.

Färgglada kjolar snurrade runt majstången, och glada skratt fyllde luften.

Colorful skirts spun around the maypole, and joyful laughter filled the air.

Sofia, en ung kvinna med blont hår som fladdrade i vinden, var särskilt entusiastisk.

Sofia, a young woman with blonde hair fluttering in the wind, was particularly enthusiastic.

Hon älskade denna tid på året och såg fram emot att fira med sina nära vänner.

She loved this time of year and looked forward to celebrating with her close friends.

Vid hennes sida fanns Lukas, alltid lugn och eftertänksam.

By her side was Lukas, always calm and thoughtful.

Han hade hållit sina känslor för Sofia hemliga i månader.

He had kept his feelings for Sofia secret for months.

Men med varje gång han såg hennes strålande leende, visste han att han behövde berätta.

But every time he saw her radiant smile, he knew he needed to tell her.

Problemet var bara att Sofia redan hade en pojkvän.

The only problem was that Sofia already had a boyfriend.

Karin, Sofias bästa vän, var den enda som kände till Lukas känslor.

Karin, Sofia's best friend, was the only one aware of Lukas's feelings.

Hon tittade oroligt på honom och undrade hur allt skulle utvecklas denna glada dag.

She looked at him worriedly and wondered how everything would unfold on this joyful day.

Midsommarfirandet fortsatte, och när eftermiddagen blev kväll, hittade Sofia och Lukas sig ensamma vid en rosenbuske.

The midsommar celebration continued, and as the afternoon turned to evening, Sofia and Lukas found themselves alone by a rosebush.

Doften av rosor var stark och solen höll just på att gå ner.

The scent of roses was strong, and the sun was just setting.

"Sofia," sa Lukas plötsligt, hans röst lite tveksam.

"Sofia," Lukas suddenly said, his voice a little hesitant.

"Det är något jag måste säga."

"There's something I have to say."

Sofia såg honom i ögonen.

Sofia looked him in the eyes.

Hon kände svagt vad som var på väg att komma, men hon ville inte tro det.

She had a faint sense of what was about to come, but she didn't want to believe it.

"Jag har gillat dig länge," sa han försiktigt.

"I've liked you for a long time," he said carefully.

"Du är fantastisk, och jag har inte kunnat hålla det inom mig länge."

"You're amazing, and I haven't been able to keep it inside any longer."

Ett ögonblick av tystnad följde.

A moment of silence followed.

Fåglarna kvittrade i bakgrunden, men för dem var världen tom.

The birds chirped in the background, but for them, the world was empty.

"Åh, Lukas," Sofia svarade mjukt och kände en klump i halsen.

"Oh, Lukas," Sofia replied softly, feeling a lump in her throat.

"Jag värdesätter vår vänskap djupt.

"I value our friendship deeply.

Jag är smickrad, men jag är i ett förhållande.

I'm flattered, but I'm in a relationship.

Det finns inget jag vill riskera mer än vår vänskap."

There's nothing I want to risk more than our friendship."

Lukas log, även om han kände ett sting av sorg.

Lukas smiled, even though he felt a twinge of sorrow.

"Jag förstår, Sofia.

"I understand, Sofia.

Det var viktigt för mig att du vet.

It was important for me that you know.

Jag hoppas vi kan förbli vänner."

I hope we can remain friends."

Sofia nickade lättat och gav honom en varm kram.

Sofia nodded with relief and gave him a warm hug.

De gick tillsammans tillbaka till resten av gruppen, där Karin väntade.

They walked back together to the rest of the group, where Karin was waiting.

De återupptog sina platser vid dansringen och njöt av kvällen.

They resumed their places at the dance circle and enjoyed the evening.

När natten föll kände Sofia en viss lättnad.

As night fell, Sofia felt a certain relief.

Hon hade hanterat de svåra känslorna med ärlighet och vänlighet.

She had handled the difficult emotions with honesty and kindness.

Hon kände sig starkare och mer medveten om betydelsen av att vara ärlig mot dem hon bryr sig om.

She felt stronger and more aware of the importance of being honest with those she cares about.

Midsommarnatten fortsatte fylld med sång och skratt.

The midsommar night continued filled with song and laughter.

Sotiga himlar täcktes av stjärnor, och Sofia kände, mitt i allt, att hennes värld var precis som den borde vara.

Sooty skies were covered with stars, and Sofia felt, in the midst of it all, that her world was just as it should be.