Solen började sakta försvinna bakom trädtopparna och gav plats åt en rosa kvällshimmel över Stockholms universitet.

The sun slowly began to disappear behind the treetops, making way for a pink evening sky over Stockholms universitet.

Campuset sjöd av liv.

The campus buzzed with life.

Studenter skrattade och småpratade medan de samlades på gräsmattan framför studenthemmet.

Students laughed and chatted as they gathered on the lawn in front of the dormitory.

Det var sommar, och luften var fylld med löften om nya äventyr.

It was summer, and the air was filled with promises of new adventures.

Sigrid hade just flyttat till Stockholm.

Sigrid had just moved to Stockholm.

Hon var nervös, men också nyfiken.

She was nervous, but also curious.

Varje dag kändes som en ny möjlighet.

Every day felt like a new opportunity.

Hennes rumskompis, Karin, hade märkt hur Sigrid saknade sitt gamla hem och sina vänner.

Her roommate, Karin, had noticed how Sigrid missed her old home and friends.

"Du måste komma ut ur ditt skal," sa Karin och gav Sigrid en uppmuntrande klapp på axeln.

"You need to come out of your shell," said Karin, giving Sigrid an encouraging pat on the shoulder.

"Ikväll är det en poesiläsning på campus.

"There's a poetry reading on campus tonight.

Perfekt chans att träffa folk."

Perfect chance to meet people."

Trots sin tvekan beslutade sig Sigrid för att gå.

Despite her hesitation, Sigrid decided to go.

Som en sann poesientusiast kunde hon inte motstå frestelsen av en kväll med lyrik och nya människor.

As a true poetry enthusiast, she couldn't resist the temptation of an evening filled with lyricism and new people.

Hon kände fjärilarna i magen när hon steg in i studenthemmets gemensamma rum.

She felt butterflies in her stomach as she stepped into the dormitory's common room.

Rummet var prytt med mjuka ljusslingor som gav en varm och inbjudande atmosfär.

The room was adorned with soft string lights, creating a warm and welcoming atmosphere.

Studenter satt utspridda på kuddar, med blicken riktad mot ett litet podium där Jonas, en blyg men passionerad arrangör, just skulle börja kvällens program.

Students sat scattered on cushions, their eyes directed toward a small podium where Jonas, a shy but passionate organizer, was just about to start the evening's program.

Jonas såg ut över publiken.

Jonas looked out over the audience.

Han noterade Sigrid och hennes nyfiket lysande ögon.

He noticed Sigrid and her curiously glowing eyes.

Han hade sett henne tidigare på campus, men aldrig haft modet att tala med henne.

He had seen her before on campus but had never had the courage to speak with her.

Ikväll skulle bli annorlunda.

Tonight would be different.

När poesiläsningen närmade sig sitt slut, erbjöd Jonas mikrofonen till publiken för frivilliga bidrag.

As the poetry reading neared its end, Jonas offered the microphone to the audience for volunteer contributions.

Sigrid tog ett djupt andetag och steg modigt fram för att dela en av sina favoritdikter.

Sigrid took a deep breath and bravely stepped forward to share one of her favorite poems.

Hennes röst var mjuk men stadig när hon framförde orden, och både Jonas och de andra lyssnade uppmärksamt.

Her voice was soft but steady as she delivered the words, and both Jonas and the others listened attentively.

När hon var klar spreds applåder i rummet.

When she finished, applause spread through the room.

Jonas kunde inte låta bli att gå fram till henne efteråt.

Jonas couldn't resist approaching her afterward.

"Din diktsamling var vacker," sa han och log försiktigt.

"Your poetry recital was beautiful," he said, smiling gently.

"Kanske kan vi utbyta boktips någon gång?"

"Maybe we can exchange book tips sometime?"

Sigrid log tillbaka, lättad och glad för kontakten.

Sigrid smiled back, relieved and happy for the connection.

"Det vore fantastiskt," svarade hon.

"That would be fantastic," she replied.

Samtalet flödade lätt mellan dem, och snart satt de på golvets kuddar och diskuterade sina favoritpoeter långt in på kvällen.

The conversation flowed easily between them, and soon they were sitting on the floor cushions discussing their favorite poets long into the evening.

De delade historier, skratt och planerade att ses igen.

They shared stories, laughter, and plans to meet again.

Sigrid kände sig levande och glad.

Sigrid felt alive and happy.

Hon hade tagit steget ut ur sin komfortzon och börjat skapa meningsfulla kontakter.

She had stepped out of her comfort zone and begun forging meaningful connections.

Jonas, som alltid varit lite tillbakadragen, kände sig uppfylld av hennes närvaro och inspirerad att lära känna fler människor.

Jonas, who had always been a bit reserved, felt fulfilled by her presence and inspired to get to know more people.

När midsommarnatten nådde sitt slut, stannande de två där ute tills stjärnorna prydde himlen, och Vintergatans band av ljus sträckte sig över dem.

As the midsummer night came to a close, the two remained outside until the stars adorned the sky and the Vintergatan's band of light stretched above them.

"Vi måste ses igen," sa Jonas, och Sigrid höll med.

"We have to meet again," said Jonas, and Sigrid agreed.

Den kvällen, under den eviga sommarhimlen, tog en ny vänskap form.

That night, under the eternal summer sky, a new friendship took form.

Den växte sig stark och snart, kanske mer än bara vänskap, medan stjärnorna i Stockholm en annan sommar blinkade till deras nya början.

It grew strong and soon, perhaps more than just friendship, while the stars over Stockholm blinked to their new beginning.