Lars stod vid stranden av Vänern.

Lars stood by the shore of Vänern.

Han tittade ut över vattnet, där vågorna slog mot land i takt med vårvinden.

He looked out over the water, where the waves crashed against the land in time with the spring wind.

Träden omkring honom hade börjat knoppa, och den svala luften fylldes med doft av nyblommade blommor.

The trees around him had begun to bud, and the cool air was filled with the scent of newly blossomed flowers.

Lars kände sig lycklig.

Lars felt happy.

Det var Valborg, en tid för att fira vårens ankomst med eldar och sånger.

It was Valborg, a time to celebrate the arrival of spring with bonfires and songs.

Men för Lars var det inte bara vårens ankomst som gjorde kvällen speciell.

But for Lars, it wasn't just the arrival of spring that made the evening special.

Emma, hans partner, var på väg.

Emma, his partner, was on her way.

Hon visste inget om de planer Lars hade smidit.

She knew nothing about the plans Lars had made.

Han hade lagt upp en filt på marken, placerat lyktor med ljus och förberett en picknick.

He had laid a blanket on the ground, placed lanterns with candles, and prepared a picnic.

Lars drömde om att skapa ett oförglömligt ögonblick.

Lars dreamed of creating an unforgettable moment.

Han ville fria till Emma under stjärnorna, nära sjöns skönhet.

He wanted to propose to Emma under the stars, close to the beauty of the lake.

Men medan Lars satt där, började himlen mörkna.

But as Lars sat there, the sky began to darken.

Moln växte och vinden ökade i styrka.

Clouds grew and the wind increased in strength.

Det verkade som om en storm var på väg.

It seemed as if a storm was approaching.

Lars blev orolig.

Lars became worried.

Hans dröm om en romantisk kväll hotades av vädrets makter.

His dream of a romantic evening was threatened by the forces of weather.

När Emma kom såg hon Lars stirra mot himlen.

When Emma arrived, she saw Lars staring at the sky.

"Lars," sa hon, "det ser ut som regn.

"Lars," she said, "it looks like rain.

Är du säker på att vi borde vara ute?"

Are you sure we should be outside?"

Lars log, men tvekade.

Lars smiled, but hesitated.

Emma hade rätt, hennes praktiska instinkt var ofta hjälpsam.

Emma was right, her practical instinct was often helpful.

"Jag vill att detta ska bli perfekt," svarade Lars.

"I want this to be perfect," Lars replied.

"Men om du känner dig obekväm, kanske vi borde anpassa oss."

"But if you're uncomfortable, maybe we should adapt."

Regndropparna började falla, och Emma föreslog att de kunde fortsätta kvällen i en närliggande stuga som de hyrt för helgen.

The raindrops began to fall, and Emma suggested they could continue the evening in a nearby cabin they had rented for the weekend.

Lars kände en liten besvikelse, men Emma var hans prioritet.

Lars felt a little disappointment, but Emma was his priority.

De skyndade mot stugan, medan regnet nu öste ner.

They hurried towards the cabin, while the rain now poured down.

Inne i stugan tände de en brasa, och stormen rasade utanför.

Inside the cabin, they lit a fire, and the storm raged outside.

Ett lugn lade sig över rummet när de satt sig tillrätta.

A calm settled over the room as they made themselves comfortable.

Plötsligt, nästan magiskt, upphörde regnet.

Suddenly, almost magically, the rain stopped.

Lars tittade ut genom fönstret och såg hur molnen delade sig, vilket avslöjade en enda klar stjärna på himlen.

Lars looked out the window and saw how the clouds parted, revealing a single clear star in the sky.

Han kände sitt hjärta slå snabbare.

He felt his heart beat faster.

"Emma," sa Lars, tog hennes händer, "det kanske inte blev som jag tänkt, men det här ögonblicket… det är vårt.

"Emma," said Lars, taking her hands, "it might not have gone as I planned, but this moment… it's ours.

Vill du gifta dig med mig?"

Will you marry me?"

Emma tittade in i hans ögon.

Emma looked into his eyes.

Hon såg ärligheten och kärleken där, blandat med ögonblickets kaos och skönhet.

She saw the honesty and love there, mixed with the chaos and beauty of the moment.

"Ja," svarade hon, "ja, jag vill."

"Yes," she answered, "yes, I will."

Under den ensamma stjärnan, framför brasan, insåg Lars att han hade lärt sig något viktigt.

Under the lone star, in front of the fire, Lars realized he had learned something important.

Kärleken kan blomstra i både drömmar och verklighet, och man behöver båda för att få något oförglömligt.

Love can flourish in both dreams and reality, and you need both to create something unforgettable.