Det var en kylig vårkväll i Jukkasjärvi.

It was a chilly spring evening in Jukkasjärvi.

Isen gnistrade under den bleka månen, och byggnaden av Icehotel närmade sig sin fullbordan.

The ice sparkled under the pale moon, and the construction of the Icehotel neared its completion.

Sven, en skicklig hantverkare med ögon för detaljer, stod stolt framför sin skapelse.

Sven, a skilled craftsman with an eye for detail, stood proudly in front of his creation.

Han kände den kalla luften mot sitt ansikte och suckade djupt.

He felt the cold air against his face and sighed deeply.

Detta var hans chans att bevisa sitt värde efter ett misstag som hemsökte honom.

This was his chance to prove his worth after a mistake that haunted him.

Men idag fanns en oroande känsla i luften.

But today, there was a troubling feeling in the air.

När natten närmade sig, hörde Sven och hans kolleger viskningar bland trädens skuggor.

As the night approached, Sven and his colleagues heard whispers among the shadows of the trees.

Det var Walpurgis Night, natten då andar sades vandra bland de levande.

It was Walpurgis Night, the night when spirits were said to roam among the living.

Men dessa ljud var annorlunda.

But these sounds were different.

De lät nästan... mänskliga.

They sounded almost... human.

Sven gick runt hotellet och kontrollerade allt.

Sven walked around the hotel, checking everything.

Plötsligt upptäckte han fotspår som ledde bort från byggplatsen och in i skogen.

Suddenly, he noticed footprints leading away from the construction site and into the forest.

Något var fel.

Something was wrong.

Utrustning saknades, och alla var på helspänn.

Equipment was missing, and everyone was on edge.

Sven tvekade, men något inom honom sa att han måste följa spåren.

Sven hesitated, but something inside him said he had to follow the tracks.

Skogen var mörk och tyst, med bara ljudet av hans egna andetag.

The forest was dark and silent, with only the sound of his own breath.

Skuggorna dansade i månljuset, medan magin från Walpurgis Night hängde i luften.

The shadows danced in the moonlight, while the magic of Walpurgis Night hung in the air.

Sven följde spåren djupt in i skogen och plötsligt, där stod hon – Karin.

Sven followed the tracks deep into the forest, and suddenly, there she was—Karin.

Sven kände ett slag av förvåning.

Sven felt a wave of surprise.

"Karin?

"Karin?

Vad gör du här?"

What are you doing here?"

frågade han.

he asked.

Karin såg skyldig ut men bestämd.

Karin looked guilty but determined.

"Jag ville inte att hotellet skulle störa markens andar.

"I didn't want the hotel to disturb the spirits of the land.

Jag försökte skydda skogen."

I tried to protect the forest."

Sven förstod plötsligt.

Sven suddenly understood.

Det var inte sabotage för destruktionens skull, utan för att skydda något hon älskade.

It wasn't sabotage for destruction's sake but to protect something she loved.

"Vi kan lösa detta," sa Sven lugnt.

"We can solve this," Sven said calmly.

De två pratade länge den natten.

The two talked long into the night.

Sven lyssnade noga på Karin.

Sven listened carefully to Karin.

Hon berättade om de gamla traditionerna och varför platsen var viktig.

She told him about the old traditions and why the place was important.

I enighet kom de överens om att inkludera element som hedrade de lokala traditionerna i hotellets design.

In agreement, they decided to include elements in the hotel’s design that honored the local traditions.

När solen steg över horisonten, gick Sven och Karin tillbaka till byggplatsen.

When the sun rose over the horizon, Sven and Karin returned to the construction site.

Nu med en plan som respekterade både det nya och det gamla.

Now with a plan that respected both the new and the old.

Sven kände en ny respekt för lokala seder och förstod vikten av att lyssna.

Sven felt a new respect for local customs and understood the importance of listening.

Den vårdagen förändrades allt för Sven.

That spring day changed everything for Sven.

Han gick med tunga steg, inte av sorg, men av stolthet.

He walked with heavy steps, not from sorrow, but from pride.

Han hade inte bara bevisat sin förmåga, utan också lärt sig att balans mellan gammalt och nytt var avgörande.

He had not only proven his ability but also learned that the balance between the old and the new was crucial.

Icehotel glänste som aldrig förr, nu en symbol för både tradition och innovation.

The Icehotel shone like never before, now a symbol of both tradition and innovation.