Sven hade alltid haft en svaghet för IKEA.

Sven had always had a weakness for IKEA.

Varför?

Why?

Många skäl!

Many reasons!

Priserna, möblerna, köttbullarna, doften av nytt trä.

The prices, the furniture, the meatballs, the smell of fresh wood.

Men han åkte inte bara dit för att handla.

But he didn't just go there to shop.

Det var något i att gå runt i varuhuset, som gjorde honom glad.

There was something about walking around the store that made him happy.

En kylig lördag i februari, vek Sven av från E20 och stannade vid den blå och gula byggnaden.

On a chilly Saturday in February, Sven veered off E20 and stopped at the blue and yellow building.

Vädret var tråkigt, men här inne var allt livligt och varmt.

The weather was dull, but inside, everything was lively and warm.

Sven klev in och försvann bland utställningsrummen.

Sven entered and disappeared among the showrooms.

Nu hör till saken, att Sven var en man med dåligt lokalsinne.

Now, it should be noted that Sven was a man with poor sense of direction.

Han kunde gå vilse i ett tomt rum.

He could get lost in an empty room.

Men IKEA?

But IKEA?

Det var en labyrint.

It was a labyrinth.

Han gick från rum till rum, genom kök, sovrum, badrum.

He went from room to room, through kitchens, bedrooms, bathrooms.

Snart visste han inte var han var.

Soon he didn't know where he was.

Förvirrad och trött, gick Sven in i ett sovrum på display.

Confused and tired, Sven walked into a display bedroom.

Sängarna såg så inbjudande ut.

The beds looked so inviting.

"En kort paus kan väl inte skada", tänkte han och lade sig på närmaste säng.

"A short break can't hurt," he thought and lay down on the nearest bed.

Täcket var mjukt och varmt, och snart somnade Sven.

The blanket was soft and warm, and soon Sven fell asleep.

Jag vet inte hur länge Sven sov, men när han vaknade var det mörkt.

I don't know how long Sven slept, but when he woke up, it was dark.

Han klev upp och såg sig omkring.

He got up and looked around.

Varuhuset var tomt.

The store was empty.

Alla lamporna var släckta.

All the lights were off.

Han var ensam.

He was alone.

I en IKEA.

In an IKEA.

På natten.

At night.

Sven kände en blandning av rädsla och spänning.

Sven felt a mix of fear and excitement.

Han gick igenom de mörka korridorerna, ibland halkade han på en glömd fotpall eller snubblade över en matta.

He walked through the dark corridors, sometimes slipping on a forgotten footstool or tripping over a rug.

Men han var inte rädd.

But he wasn't scared.

Inte mycket.

Not much.

Till sist hittade Sven till restaurangen.

Finally, Sven found his way to the restaurant.

Det var sällsamt att se allt så tomt och tyst.

It was strange to see everything so empty and quiet.

Ingen doft av köttbullar eller kanelbullar.

No smell of meatballs or cinnamon rolls.

Inga skrattande barn.

No laughing children.

Bara stillhet.

Just silence.

Sven slog sig ner vid ett bord och satte huvudet i händerna.

Sven sat down at a table and buried his head in his hands.

Han var vilse i en IKEA.

He was lost in an IKEA.

Han lämnade ett skratt, en blandning av trötthet och absurt nöje.

He let out a laugh, a mix of exhaustion and absurd amusement.

Efter lite funderande, tänkte Sven att det bästa skulle vara att vänta tills morgonen.

After some pondering, Sven thought it best to wait until morning.

Ingen skulle komma och leta efter honom nu.

No one would come looking for him now.

Han gick tillbaka till sovrumsutställningen och valde en säng för natten.

He went back to the bedroom display and chose a bed for the night.

Morgonen kom, och personalen hittade Sven snorkande i en visningssäng.

Morning came, and the staff found Sven snoring in a display bed.

Sven vaknade till skratt och glada röster.

Sven woke up to laughter and cheerful voices.

Han förstod att han hade blivit IKEAs nattlige gäst.

He realized he had become IKEA's overnight guest.

Man kan tro att Sven kände sig generad.

One might think Sven felt embarrassed.

Men nej.

But no.

Han skrattade högt och gick mot utgången, vinkade åt alla han mötte.

He laughed out loud and headed towards the exit, waving at everyone he passed.

Så, vad är moralen av Svens äventyr?

So, what's the moral of Sven's adventure?

Kanske att även om du går vilse, kan du hitta lite skratt och roligt.

Perhaps that even when you get lost, you can find some laughter and fun.

Eller kanske, att om du går in på IKEA, kom ihåg att vägen ut inte alltid är som du tror.

Or maybe, that when you enter IKEA, remember the way out isn't always as you think.

Men mest av allt, att du kanske kan sova på IKEA, men passa dig för att snarka - personalen kanske hittar dig!

But most of all, that you might be able to sleep at IKEA, but watch out for snoring - the staff might find you!